Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Lapparna äro därför obenägna
att överlåta sina barn till
främmande påverkan under de
föreskrivna skolåren. Både föräldrar
och barn känna det som en stor
orätt och sorg, när de måste
skiljas, för det att skolan fordrar det.
Så snart de äro så stora att de
någorlunda kunna reda sig på egen
hand, frågar ingen vart de gå eller
vad de företaga sig; hungern skall
nog driva dem till kåtan i rätt
tid» (Demant-Hatt).
I samma stil uttala sig flere
andra nu levande lappkännare:
i »Lapparna tycka i det hela
taget mycket om barn och upptaga
gärna till fostran övergivna sma
stackare. Vanligen skämma de
bort sina barn, medan dessa äro-små: någon tuktan eller
uppfostran är det icke talan om, det överlämna de till den hårda
verkligheten att senare ombesörja.–––-Förhållandet mellan makar och
mellan föräldrar och barn är i regeln kärleksfullt» (Wiklund). »1
familjelivet råder endräkt; barnen äro påfallande lydiga och behöva
sällan agas» (Itkonen).
Ungefär samma erfarenhet har jag från alla de lappfamiljer, hos
vilka jag bott. I allmänhet ha lappbarnen uppfört sig mycket
städat. Jag erinrar mig inte att jag någongång behövt tillrättavisa
lappbarn, ehuru de ofta skockat sig kring mig, när jag arbetat med
karta, kamera eller dagbok
Jag har icke sett något annat folk använda så mycken tid till att
leka och jollra med de små, som lapparna. Dessa ha därvid ett blitt
och ömt uttryck i dragen. (Jämför även mitt arbete »Anteckningar
om lapparna i Finland».)
En snäll lappflicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
