Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 EN NAT HOS TUORMINEN
Maanen fik Isblomsterne til at glitre, og en skælvende
Vifte af Nordlys legede over Skovbrynet.
Alle sov nu. Man hørte dybe Vejrdrag fra alle Sider ;
kun den fulde Svensker, der laa yderst henne ved Dø-
ren, talte uafbrudt. Han kunde slet ingen Hvile finde,
vred sig og kastede sig om
påa Gulvet, alt mens han
fordybede sig i forvirrede Betragtninger over Livet og
dets Daarskab :
»Ja, nu kånner jag, att det år slut med mig; men det
år lika bra, d& ska” vi allsammen. Och det år båst, —
utom får dom, som kommar till helvetet — fy tusan!
Men jag kommar till himmelriket, och dår år bra. Dår
ska” jag bara spela harpa hela dagen får Gudfader och
sankte Per. — — — Får Resten gir jag fa’n alltihop, —
— ta hit flaskan, hår ni! Ge mej brånvinsflaskan! —-
— Det var da sjelfva djevulen — uf!f — —
Jeg var for træt til i Længden at kunne følge hans
Tanker, og snart sov jeg lige saa fast som Lapperne
omkring mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
