- Project Runeberg -  Jemförande Öfversigt af Orientens Gnomiska Poesi, Akademisk afhandling /
17

(1854) [MARC] Author: Martin Gabriel Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r 1

kömmer formen, Är delta Jobs företräde v*! mindre,
men dock obestridligt. Ty kasta vi en blick på det
hela, så finne vi der en al I eslä desnärvarande
grundtanke, som, om icke alltid så tydligt och omedelbart,
dock, på elt för en billig granskning
tillfririssfällan-de sätt, sammanbinder alla delar till ett helt.
Denna grundianke är den, att Gud är Försyn, och
likn-Söin man kunde sägn, att Gud, såsoin Försyn, är den
medelpunkt, omkring hvilken nniversum ordnar sig, så
ordna sig ock omkring föreställningen om denna
medelpunkt alla delar af Jobs ßok till ett konstrikt och
beundransvärdt system.

Det förtjenar en serskilt uppmärksamhet, att deitW
delarnas sammanhang och deras inbördes gestaltning är
sådan, att det hela derigenom står vid öfvergången till
ett högre skaldeslag, nemligen det Dramatiska. Vi
finné t. ex. i 3 Cap. något, som fullt motsvarar den del
af Tragedien, soin Aristoteles kallad e diavoM Genom
denna sistnämnda skulle den handlande "yttra’’ eller
’’ådagalägga’* något, som låge i sjelfva den
ifrågavarande saken. I sak en låg här elt lidande, för hvars
ådagaläggande genom en diüvoià skalden först utvecklar
några de mest tragiska situationer. Han låter Job först
genom sin fromhet stå till Jehova i det innerligast^
förhållande, låter honom sedan genom vedersakaren»
mellankomst dertir rubbas och blifva elt mål Tör alla
motgångens fasor. Och först när den lidandes smärtor,
under en lystnad af sju dagar och sju nätter, hunnit
samla och koncentrera sig, låter han dem med sådaiir
våldsamhet utbryta, att ingenting af den skapade verU
den tyckes bestå för deras förstörande magt. Någonting
mer sublimt kan väl den tragiska skaldekonsten svårlit
gen uppvisa. Och om, enligt Amtoteles, för frumbrin-

13 Jmf. It. E. Malmström: Grunddragen tili Aristoteles’ Ifra om
Poesien.

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmggnomisk/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free