Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Blott Hen, att himlens |rof <lu nalkas.
Dig skulle magt och ära draga
I det förakteliga ned,
Och föra dig med plötslig magt
I sjelfbehag och sjelfförgudning.
Att stäfja själens uppror samt
Dess oförnuft betvinga, tjenar
Försakelse af lustans kraf.
Om du befäst din själ med tanken
På den Allsvåldige, så skall
Begäret, som som till ondt dig manar,
Ej mer med brottsligt trug förmå.
För den, som till sitt väsens ursprung
Sitt hopp har satt, en inundfull bröd
I denna verlden gör till fyllest.
Var nöjd, om hvarje dag din nödtorft
Du har; — om ej, så sök den då
Med ödmjuk bön till Gud, den Högste.
Job Cap. III.
O, alt den dag till intet blifvit
Då jag blef född! Så ock den natt.
Som sade: "afiad är en man!’
O, alt ej Gud i höjden vårdat
Sig om den dngen! O, att den
Blott mörker varit, att ej ljus
Och klarhet strålat öfver honom’;
Att mörker, tjockt, som dödens, löst
Den dagen in, att töcken lägrats
Utöfver den; att dagsförtrollning
Med plötslig skymning den förskräckt!
O, att den natt, af mörker fångad,
Ej fröjdas fått bland årelB dar
Och ej bland månaderna ingå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
