- Project Runeberg -  Inledningsvetenskapen till den Heliga Skrift /
58

(1872) [MARC] Author: Martin Gabriel Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

olika tillfällen skildrat samma sak, vid det ena följt en,
men vid det andra en annan källa. Detta skulle
deremot ej kunnat vara händelsen med grundskriftens
författare. Och man har sålunda sökt åt hvad man kallat
grundskrift vindicera en sjelfständighet och en
originalitet, som icke skulle tillkomma hvad man kallat ifyllnader,
samt sålunda sökt visa, att de sednare skulle till den
förra stå uti ett nödvändigt beroende, såsom denna
förutan saknande reda och sammanhang, under det deremot
den förra skulle innefatta en framställning, som vore i
och genom sig sjelf begriplig. Men trots de sålunda
gjorda ansträngningarna liar man visat, att om det, som
man velat göra till fyllnac]er, skulle sakna sammanhang,
ifall det borttoges, som ansetts tillhöra grundskriften, lika
visst skulle den förmenta grundskriften sakna
sammanhang, om de s. k. fyllnaderna borttoges. Och deraf har
framgått, att hvad man kallat fylluader, som skulle i en
sednare tid tillkommit, i sjelfva verket aldrig kunnat uti
Pentateuken saknas.

Emellertid har man såsom ytterligare och
hufvud-sakligt stöd för ifrågavarande hypotes anfört den förut
antydda, inom olika delar af Pentateuken förekommande
olika användningen af orden Alohim ocli Jehova. Denna
hafva ifyllnadshypotesens förfäktare velat förklara på det
sätt, att, under det ifyllnadernas upphofsman skulle
öfverallt hafva användt namnen Alohim ocli Jehova promiscue,
så skulle deremot grundskriftens författare hafva, ända till
den Exod. 6: 2, 3 förtäljda händelsens anförande,
undvikit att nyttja namnet Jehova, och deremot i de
skildringar, som afse tiden efter den händelsen, städse användt
det namnet, eller der båda namnen förekomme, användt
namnet Alohim blott såsom appellativum till Jehova1).

’) Ordet D^rpNt kan nemligen, såsom pluralis excellentiæ, ega
appellativ betydelse: den allrahögste.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmginledn/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free