Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
hörande till nämda skaldeslag, så kan orsaken icke vara
någon annan än den, att denna literatur, såsom utgörande
den kristna literaturen i dess tidigaste, men just derföre
föga utbildade gestalt, ännu icke hade hunnit det stadium
af utveckling, der poesien under de nämda skaldeslagens
form träder fram i sin högsta fulländning. Och att den
hebräiska skaldekonsten inneslöt möjlighet till en sådan
utveckling, derom afgifva dock vissa af dess skapelser ett
konkret vittnesbörd, såsom Job och Höga Wisan, i hvilka
obestridligen dramats första uppränning tydligt
framträder 1). Ja äfven den episka skaldekonsten saknar icke i
Skriften sin motsvarighet. Ty om t. ex. Josefs eller Jona’s
historia pröfvas efter måttstocken för bedömandet af ett
epos, så skall det visa sig, att för en närmare
öfverensstämmelse med dettas fordringar föga annat fattas än en
mera fulländad form. I sin djupaste grund äro dessa
skildringar af en storartadt episk natur. Ty om det också
å ena sidan må medgifvas, att den episke skalden sjelf
skapar, icke blott formen, utan ock till en viss grad
innehållet af det, som han frambringar, ocli att deremot här
är historia och faktisk verklighet, så är det dock å andra
sidan lika visst, att en framställnings egenskap, att vara
episk, icke väsendtligen beror deraf aff innehållet är dikt.
Väsendtlig! är endast, att det ideela innehållet af en
tilldragelse, verklig eller diktad, genom konstens tillhjelp
träder fram med idealisk klarhet. Ocli då här är fråga
om tilldragelser, som utgöra det sinliga omhöljet för
tankar, hvilka genom ett öfvernaturligt Guds ingripande
göras för vårt medvetande förnimbara, så synes man
kunna sluta, att den innehållets idealisering, som
karaktäriserar ett epos, är i detta öfvernaturliga just såsom
sådant, i viss mån redan försiggången, och att således
hällor en episkt-idealisk framställning af det skedda intet
») Jfr Delitzsch, Hohel. p. 80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
