- Project Runeberg -  Inledningsvetenskapen till den Heliga Skrift /
137

(1872) [MARC] Author: Martin Gabriel Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

dock denna skildring, sedan den uti bibelordet blifvit
autentiskt gifven, icke mera ny, och förblifver derigenom
från den förra karaktäristiskt åtskild. Och om vi då, i
stället att till grund för den ordning, i hvilken G.
Testamentets poetiska skrifter till undersökning företagas,
lägga en i många fall outforsklig kronologi, låta dem på
hvarandra följa efter deras religiöst psykologiska betydelse,
så framstår för vår uppmärksamhet allra först

Job

1. Vid den objektivt vunna försoningens bringande till
subjektiv besittning är skuldmedvetandets uppväckande
menniskans första behof. Och medlet till vinnande af detta
ändamål är framförallt Herrens lag. Men detta medel,
ehuru det är det, hvarigenom den deri uttalade
gudomliga viljan skall göra sig till slut gällande, är på samma
gång det, hvars verkan från början kan lättast undgås.
Ty förhållandet emellan det från Guds sida använda
medlet ocli menniskosjälen är här helt inre och andligt: för
den dubbla och moraliskt haltlösa menniskosjälen är här
ännu ett tillfälle, att draga sig undan för sanningens udd:
hon kan här draga sig tillbaka inom den afskilda och för
allt annat tillsvidare oåtkomliga verlden af sin egen fria
personlighet. Förledd af sin sjelfviskliet, kan hon här af
Herrens lag, i sin inbillning, tillskapa en annan, afpassad
efter hennes egen böjelse och förmenta sedliga kraft. Och
följden häraf blifver, att blott de gröfre syndautbrotteii
för henne gälla såsom synd. Derföre gifves till
skuldmedvetandets uppväckande äfven ett annat medel: straffet,
lidandet. Såsom ovedersägligt och oundkomligt faktum
kan detta icke bortförklaras. Men här visa sig då tvenne
olika andliga ståndpunkter. Den ena är deras, som mena.
att allt svårare lidande är tecken till någon gröfre synd.
På denna ståndpunkt göres vedergällningsrätten obsolut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmginledn/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free