Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•224
På detta satt bildades vår sedermera brukliga
interpunktion, som i sitt mera fulländade skick i N. Testamentet
infördes af den lärde boktryckaren i Paris Robertus
Stefanus i lians år 1551 utgifna upplagaSålunda
försvann snart scriptio continua mer, och mer och var efter
900-talet icke till finnandes.
I sammanhang med hvad, enligt det nu anförda, af
Eutalius gjordes, för att, såsom sades, lätta textens läsning,
var han ock den, som i N. Testamentet införde accenter
Dessas användande blef dock först på 800- och 900-talet
ett mera konstant. Så blef ock Jota subscr. först i och
med kursivskriften infördt, således först på 900-talet,
ehuru det då ännu ofta skrefs bredvid den vokal, till
hvilken det hörde, var således ännu ett Jota postscriptum.
Sedan under de tvenne första århundradena den
guds-tjenstliga läsningen af texten, som för hvarje särskilt bok
utgjorde ett enda sammanhängande stycke, varit helt
beroende af läsarnes insigt och uppmärksamhet, började man
att, efter föredömet af Pentateukens parascher, införa
tecken till utmärkande af vissa för hvarje af årets
helgedagar bestämda föreläsningsafdelningar. Man kallade
sådana afdelningar àvcr/vojofiaca, àvayvtoasig, neQi/.onai.
En mera vidsträckt användning erhöll dock först den
indelning, som gjordes af den förut nämde alexandrinske
diakonen Eutalius, som i sin stikonietriska upplaga af N.
Testamentet hade indelat samtliga Brefven, efter det
ungefärliga antalet af sön- och festdagar, i 57 perikoper, i det
början af hvarje sådan perikop betecknades med ett
A (aQxi)), och slutet med ett T{rélog). Dessa eutalianska
perikoper vunno dock icke allmänt antagande inom kyrkan.
Men deras föredöme gjorde dock, att man i särskilta län-
’) Samtidigt blefvo de gräkiska klassikerna interpunkterade
genom Aldus Manutius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
