Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är karlen galen eller kär eller båda delarna?» sporde
Bengt ironiskt.
»Antagligen det sista. Jag kommer ihåg att han blef
arg i går också, då någon talade om Ester Hermanson.»
»Men hvem är då denna underbara varelse, som redan
tycks ha utkastat en brandfackla i vår beskedliga stad?»
utbrast Bengt skrattande. »Var god berätta mig något om
henne... jag förstår inte att jag ej hört talas om henne...»
»Du kom ju hem i förrgår, och hon och hennes mor
flyttade hit, medan du var borta. Hon är, som sagdt,
lärarinna i flickskolan, går hvarje morgon och middag
plikttroget till och från sitt arbete Brunnsgatan och
Nytorgs-ga-tan fram och åter, så där kan du möta henne, när du vill.
Hennes mor har börjat en modehandel, som borgmästarinnan
och rektorskan lärå protegera. Det är allt hvad jag vet
af hennes historia. Och själf får du nog snart öfvertyga dig
om att jag ej sagt för mycket om hennes yttre människa.
Hvad den inre beträffar, har jag ännu ej varit i tillfälle
att bilda mig ett så säkert omdöme därom, som Åke Henning
tycks ha gjort.»
Bengt smålog och fortfor att blåsa sina rökhvirflar i
den klara höstluften. De bägge unga officerarnas förtjusning
för den okända skönheten fäste han icke någon vikt vid,
men att Åke redan tycktes vara förälskad i henne
intresserade honom så mycket mera. Det är ej troligt att
han greps af någon medveten föresats att rivalisera méd
Åke; men den Falkensternska vanan att alltid ligga öfver,
alltid vara den förste, smög sig öfver honom som ett slags
drift, den han utan vidare eftertanke följde. Om den unga
damens skönhet verkligen var så »kontinental», som de
bägge officerarna påstodo, icke skulle det bli Åke Henning,
utan Bengt Falkenstern, som blefve hennes gynnade
beundrare!. ..
Med denna föresats, som icke uttänkts i tydliga ord,
utan endast tagit formen af en behagligt uppeggande
stämning, ropade han på kyparen, reste sig upp och gick sedan
i de bägge löjtnanternas sällskap nedåt promenaden vid
hamnen, där de en stund vandrade af och an och njöto
af aftonens stillhet, af stjärnornas glans och månljusets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
