Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På denna punkt stodo förhållandena i staden, då Ester
Hermansöns skönhet slog ned dår likt en bomb och satte
alla tungor och sinnen i rörelse. Visserligen led staden
icke brist på täck ungdom. Borgmästarens hade icke mindre
än sex flickor, af hyilka åtminstone ett par voro mycket
intagande, och minnet af Adéle Falkenstern, den tredje
i ordningen af systrarna, lefde ännu som en ljus punkt i
societetens annaler. Både minne och verklighet öfverglänstes
dock af den unga lärarinnan, det måste alla medgifva, om
det än från somliga håll skedde med en viss allvarlig
sträf-het i tonfallet.
Åke Henning hade icke sett den unga flickan mer än
ett par gånger, då han kom till klarhet om, att han älskade
henne så, som han ännu aldrig älskat någon kvinna.
Stormande, jublande ungdomskänslor brusade upp ur själsdjup,
där han trodde dem för alltid nedsjunkna, och väfde natt
och dag sina trolska skimrande drömmar i hans inre.
Knappast en tanke skänkte han åt skillnaden emellan sin
egen och hennes samhällsställning. Hvad betydde det väl
att hon var fattig och obemärkt? Han skulle göra som
Sigrid den fagras älskare med vadmalsvåden: öfverhölja den
med guld och pärlor, och till gengäld skulle hennes
underbara skönhet, hennes ljufva kvinnlighet bli som en solglans
öfver hela hans lif...
Egentligen kände han ej, trots sin misstänksamma natur,
något tvifvel om att kunna vinna henne: honom själf ovetande
hvilade hans svärmiska framtidsdrömmar tryggt och nyktert
på den kudden, att en så fattig och obemärkt flicka som
Ester, hur skön hon än var, skulle med tacksamhet mottaga
ett sådant anbud som att bli Åke Hennings hustru. Det
var blott ett han fruktade: att få Bengt Falkenstern till
rival. Han hade en gång förr varit i detta läge, och han
kunde ännu knyta handen af raseri, då han tänkte på hur
Bengt inom några dagar undanträngt honom.
Dock, Bengt skulle aldrig göra henne till sin hustru —
det Falkensternska högmodet, som så många gånger varit
honom en förargelseklippa, blef honom nu i stället den
räddningsplanka, på hvilken- han sökte lotsa sig i hamn
undan tvifvel -och misstro... .......... : .. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
