- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
12

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nej, aldrig till sin hustru, så mycket var säkert. Men
—; skulle detta hindra honom från att förälska sig i henne,
att draga henne till sig, göra henne olycklig, kanske störta
henne... kanske...

Det föreföll Åke som om vid denna tanke en kall orm
slingrat sig omkring hans hjärta, och han kände hur tvifvel
och misstro ånyo drog honom ned i sina mörka djup...

På detta sätt kastades han af och an mellan de mest
skiftande känslor, under det att på samma gång en tanke
oupphörligt dref honom framåt: den att hinna få saken klar,
innan Bengt komme hem. Men han lyckades ej däri; Ester
undvek honom, och de få gånger, han sammanträffade med
henne, var hon så tillbakadragen, att något närmande blef
omöjligt.

Åke förbannade sig själf och sitt öde, utan att hans
kärlek till Ester minskades af det motstånd han redan rönt
och det han anade skola komma. Och den aftonen, då de
fyra unga herrarna sutto utanför Café Riche och Bengt med
ett på samma gång gäckande och nyfiket leende lyssnat till
talet om. Esters skönhet, den aftonon kände han hur det
gamla nedärfda grollet mot Falkensternarna jäste upp till
ett• doft hat mot den man, i hvilken han med svartsjukans
instinkt redan såg sin lycklige rival. ,

III.

Bengt Falkenstern hade redan lämnat tjugutalet
bakom sig, och det var en känd sak i staden, att han med
afseende på äktenskap hade den åsikten, att de som ej blefvo
af voro de bästa. Hans vänner och bekanta visste ungefär
hvad han tänkte därvidlag: han ställde sina fordringar
på en. hustru så högt, att om han ej ville gifta sig med
mindre han finge dessa fordringar uppfyllda, återstode nog
för honom ingenting annat än att bli gammal ungkarl.
Han hade sett så många olyckliga eller halflyckliga
äktenskap, att han framför dem föredrog sitt eget angenäma jsäll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free