Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hon kunde ej annat än känna sig smickrad öfver att
konsul Falkenstern så här uppmärksammade henne.
»Tillåt mig att presentera mig,» fortfor han, allt på
detta lugna, objektiva sätt, som han beräknade skulle lättast
bana sig väg fram till henne — »mitt namn är konsul
Falkenstern.»
Ester blef litet förvirrad. Hon slog ned ögonen för
hans blick, rodnade, men svarade lugnt och utan den minsta
tafatthet:
»Jag heter Ester Hermanson.»
»Å, ni är den ny:a lärarinnan,» utbrast Bengt och lät
för första gången under deras möte den förtjusning han
kände spela fram genom den mask af lugn han lagt öfver
sina drag. — »Jag hörde häromdagen någon lofsjunga er,
och då tänkte jag: hon kanske för med sig några friska
vindar till vårt goda förstockade samhälle. Jag håller på
att ordna en skola ute vid mina sågverk, kanske ni kan
ge mig någr<a råd ... Tillåter ni att jag följer er och
fortsätter ett samtal, som kanske kan bli af intresse för oss
bägge två?»
Uppmuntrad af Esters blyga: »gärna, om konsuln önskar,»
följde han henne till huset, där hon bodde och talade
hela tiden i pedagogiska frågor, allt med samma lugna,
objektiva ton. Småningom försvann Esters blyghet, hon
lyssnade intresserad till Bengts berättelser om Vånge
skol-förhållanden och uttalade obesväradt sina omdömen. Och
då de kommit fr(am till Esters port och han tog farväl
och artigt tackade henne för den bekantskap han så
oför-skyldt fått görå, hade Ester redan sitt omdöme om honom
färdigt Han var den älskvärdaste, mest sympatiske unge
nian hon träffat, så glad, så enkel, så naturlig — och så
frisinnad och storslagen i sin lifsåskådning, så intresserad
för folket, för just de frågor, som lågo henne mest om hjärtat.
Det var icke mer än en kvart sedan de voro fullkomliga
främlingar for hvarandra, och nu tyckte hon att hon i
konsul Falkenstern hade fått en god vän, som hon med
säkerhet sniart skulle återse och med hvilken hon skulle
resonera om en hel mängd intressanta frågor...
Först då hon på eftermiddagen blef ensam i sitt rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
