Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och stod framför spegeln för att ordna håret, kom det
litet kyla öfver hennes entusiasm, och hon tänkte, under
det att hon med ett ironiskt leende betraktade sin vackra
bild: »Jag undrar om han skulle ha varit lika intresserad
af pedagogik, ifall jag haft ett annat ansikte än det jag
har...»
Bengt gick mycket försiktigt till väga; för att ej skrämma
henne lät han flera dagar gå utan att göra några försök till ett
möte. Men så begaf han sig en middag bort till Brunnsgatan,
lagade att han kom i hennes väg, hälsade på samma
ridderliga, men ändå främmande sätt som förra gången och började
genast med allvarlig ton orda i sociala frågor. Och samtalet
emellan dem flöt som en gladt sorlande ström, på hvilken de
bägge gledo fram, fyllda af ljusa, halfvakna vårdrömmar.
Om han mer och mer tänkte, att hon var den skönaste
kvinna han sett, så började äfven hon att se honom i
den gryende kärlekens förklarande skimmer. Hon glömde
alldeles sina små misstankar gent emot äktheten i hans
pedagogiska intressen, och som jublande lärkdrillar ljöd
det oupphörligt inom henne: just, just så tänkte jag mig
en man, en .verklig man... god, ädel... varm för allt
stort och rätt...
Under närmaste tiden träffades de på detta sätt flere
gånger, och för hvarje gång blefvo de allt förtroligare
vänner; han bad henne komma ut till Vånge bruk, bese
sågverken, arbetarbostäderna m. m. Då han tyckte, att
deras förhållande mognat för en intimare hyllning, skickade
han henne en blomsterbukett, mycket liten och enkelt
sammanbunden, men af de dyrbaraste blommor. Dagen därpå,
när de träffades, innan hon ännu hunnit om blommorna
säga något vare sig af ogillande eller tacksamhet, bad
han att få göra ett besök hos hennes mor och bli
presenterad för henne. En häftig rodnad spred sig vid denna
begäran öfver den unga flickans ansikte, en fin, skär
färgton, som kom hennes ögon att glänsa med ett dagglikt
skimmer och gjorde henne så väcker, att Bengts
behärsk-ningsförmåga sviktade, och nästan utan att veta hvad han
gjorde, grep han hennes ena hand och tryckte den hårdt.
Ester visste ej själf hvad hon i detta ögonblick kände;
2. — Dt osynliga vägarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
