- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
18

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förvåning, tillfredställd stolthet, en ännu halfvaken
kärlekslycka blandade sig om hvarandra i hennes själ, men genom
allt detta förnam hon liksom ett nålstyng af en plågsam
misstänksamhet...

Hon svarade emellertid »ja» utan något slags
förlägenhet och undrade blott hvilken dag och vid hvilken tid han
ville komma. Han förstod emellertid att på ett listigt sätt
komma undan ett afgörande svar på denna fråga, och de
skildes åt, utan att någon dag för hans besök hos modern
blifvit bestämd. Sedan hörde hon på länge ingenting ifrån
honom...

Under denna tid gick Bengt igenom en fruktansvärd
inre kris. Redan då han efter sändningen af blommorna
mötte Ester och, öfverrumplad af sina känslor, bad att få
göra ett besök hos hennes mor, hade han genom att sikta
öfver målet fått ett bakslag i sitt strålande lynne, och då
han kom hem öfverfölls han af ett hejdlöst inre raseri.
Han kände själf, att han låtit förleda sig till att gå öfver
någon hemlighetsfull Rubikon, och detta faktum, som han
visserligem icke erkände, men förnam som en plågsam
stämning, hade löst alla de af kärleksruset bundna motsatta
krafterna inom honom. Hitintills hade han sorglöst drifvit
fram på de glittrande böljor, han så många gånger
befarit; han hade blott njutit, och nä,r någon gång en
invändning ville resa sig bland de tanklösa drömmarna,,
af-färdades den med ett: »bah, sådant förekommer aLla dagar!
Antagligen har hon lika ofta varit föremål för en sådan här
fantasi, som jag har tillåtit mig vara utöfvare däraf. Blir
det för hett, reser jag min väg, jag har ingenting sagt...
ingenting som binder ...»

Men då han såg uttrycket i hennes ansikte, när han
bad att få göra ett besök hos hennes mor, då förstod han
att han gått för långt, och ur hans inre uppsteg, likt en
mörk skuggbild bland leende sommardagrar, den tanken:
»det är väl icke möjligt att hon tror, att jag tänker fria
till henne?...»

Denna tanke,, af hvilken han sedan hela dagen förföljdes,
gjorde honom så uppbragt, som om det varit någon annan
än han själf, som hittat på den. »Dumhet, galenskap! Hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free