Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knä och lyssna till hennes sagor och visor och titta in i
hennes ögon, som »va’ större än alla andra människors»,
och draga i hennes guldglänsande, yfviga hår. I afton
var det särskildt en af de små gossarna Prytz, som
förälskat sig i henne. Med armbågarna stödda mot hennes
knän och de små händerna inborrade i de feta kinderna,
stod han och betraktade Ester med ett oefterhärmligt
uttryck af skälmsk belåtenhet, under det han oafbrutet
upprepade, med alldeles samma tonvikt på bägge orden: min
fru! Så sprang han högt skrattande sin väg, och efter
några ögonblick var han tillbaka igen och utförde på samma
belåtna sätt sin manöver. En af husets döttrar, en gänglig
fjortonåring, hängde bakom stolen och tillät sig .allt
emellanåt att försiktigt kyssa hennes hår, och en annan satt
på golfvet vid hennes fötter. Alma Grahn och en af
fröknarna Prytz sutto på ömse sidor om henne, och
allesammans tycktes täfla om att få uppvakta och beundra
henne.
Bengt stod en lång stund och betraktade henne utan
att närma sig. Det var i den intagande gruppen någonting,,
som påminde om en tafla öfver Göthes Lotte, första gången
Werther ser henne i kretsen af hennes unga syskon. Ester
hade samma ljufva, barnsligt glada uttryck i sina ögon,
då hon ifrigt flyttade blicken ifrån den ena till den andra
af ungdomarna omkring henne och intresseradt lyssnade till
hvad de hade att berätta.
Han smålog han också, där han stod och betraktade den
unga flickan och inom sig beklagade, att han icke alls
hade någon likhet med Werther.
»Vill du komma och dra en spader?» frågade nu värden,
i det han slog Bengt på axeln.
»Nej tack,» svarade Bengt, »jag skall ägna mig åt
damerna i afton. Haf godheten föreställa mig för fröken
Hermanson, den enda ’nya’ unga damen i sällskapet.»
De bägge herrarna gingo fram till Ester; borgmästaren
nämnde med ett skälmaktigt glitter i ögonen Bengts namn,
Bengt bugade sig, Ester rodnade lätt, och så började de
ett tills vidare tämligen bundet samtal, för att därmed
dölja de känslor och tankar, som brusade inom dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
