- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
25

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och Ester skulle bli detsamma. Äkta makar ur olika
samhällsklasser bli alltid olyckliga...

Och borgmästarinnan såg med en betydelsefull blinkning
på alla de bildade fruarna, som sutto omkring henne, och
alla dessa böjde på hufvudet med en likadan betydelsefull
blinkning, hvar och en af hjärtat öfvertygad om, att det
just var hennes höga bildningsgrad, som skapat hemmets
lycka åt man och barn.

Det vore orätt att säga, att de dystra profetior,
borgmästarinnan uttalat, beredde stadens invånare någon glädje
eller tillfredsställelse, men de gåfvo ett slags lugn åt
upphetsade sinnen, och det var så tryggt och hvilande att, då
man satt kring kaffebordet och skedarna skramlade och
tungorna löpte, ha en bestämd grundval, på hvilken man
kunde resa sina fantasibyggnader för det unga parets framtid.

IV.

Då Bengt kom hem ifrån supén hos borgmästarens,
mötte honom betjänten med den underrättelsen, att någon
satt i salongen och väntade på honom.

Bengt sammandrog misslynt ögonbrynen.

»Någon — så här sent — hvem är det?»

»Ja,» hviskade betjänten tvekande, »jag skulle icke få
säga det, men det är herr Åke Henning.»

Bengt ryckte till, det blixtrade i hans ögon, och han
kastade hufvudet bakåt, såsom han brukade göra, då vreden
kokade upp inom honom. Betjänten passade på att smyga
sig undan, så fort han kunde; diet var alltid bäst att komma ur
vägen, då konsuln fick det där uttrycket i ansiktet.

Bengt gjorde sig emellertid ej brådtom med att gå in
i salongen. Han borstade noga och länge sitt skägg
framför spegeln, under det han stirrade på bilden däri med
en grubblande, frånvarande, misslynt blick. Han kände i
luften, att han hade att vänta någonting, som skulle komma
högst motbjudande efter aftonens berusning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free