Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ursäkta, att jag ger dig en påminnelse om den sena timmen.
Jag tål i allmänhet icke förolämpningar af någon, och
allraminst i mitt eget hem...»
»Jag har icke kommit för att förolämpa dig — endast
för att säga dig samlingen,» svarade Åke lugnt.
»Sanningen! Du gjorde nyss den visa anmärkningen,
att det icke är den ena människans fel, om hon blir till
ett olycksöde för den andra, och däri ger jag dig
fullkomligt rätt. Men du glömde en annan sak: att det är den
andra människans fel, om hon skapar sig sitt eget
olycksöde af den ena människans framgång. Hvarför trängde
ni Henningar er på oss med afundsjukans hela ifver? Ni
skulle ha förstått, liksom du nu tyckes förstå det, att det
är farligt att rivalisera med människor., som ha en sådan
tur i allt som vi. Ni skulle ha nöjt er med att segla
för er själfva i smult vatten, då hade det gått bra, men
därtill var ni för högmodiga, ni skulle till hvad pris som
helst upp i våra böljor, och där höll inte er bräckliga
farkost. Den ena människan kan inte alltid hvad den
ahdra kan, äfven om hon vill det aldrig så gärna. Det
är inte alla, som duga att flotta timmer utför Våmgans
hvirflar!»
»Däri ger jag dig alldeles rätt,» svarade Åke,
»öfver-allt på ett enklare språk lyder denna visdomsregel så, att
den svagare och känsligare i kampen för tillvaron krossas
af den starkare och hänsynslösare... Hade jag alltid
förstått att rätta mig därefter, så hade det varit bra för mig;
men jag förstod det först riktigt den aftonen vi sutto
utanför Riche och jag observerade din blick och ditt uttryck, när
Esters namn nämndes. Då förstod jag hur allt skulle gå,
men då var det för sent.» —
"Bengt lutade sig bakåt i soffan och hvisslade
själfs-våldigt.
»Jag kan sannerligen inte hjälpa, att det täcka könet
är mera välvilligt stämdt mot mig än mot dig,» sade han
satiriskt,
Åke svarade ej. Bengt kunde ha hånat honom hur
mycket som helst, han var nu mera otillgänglig därför.
»Ja, vi skola ej mera filosofera,» fortfor han efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
