Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagt dig: gör henne så lycklig d u kan göra en kvinna —
akta hennes heder... vanära henne ej — jag utmanar
Guds straff öfver dig, om du sviker henne — minns de
orden! Farväl!»
Han gick, och Bengt nedsjönk halft vanmäktig i soffan.
Den förfärliga sinnesrörelsen — sammansatt af så inånga
olika element — verkade rent fysiskt på honom likt ett
häftigt åskväder. Han kände det som skulle han kväfvas
eller förlamas, strupen sammansnördes, ögonen ville tränga
ur sina hålor,, och för att afleda sina våldsamma känslor
slet han udp kragen och slog gång på gång den knutna
handen mot soffans karm.
Slutligen saktade sig hans ursinniga vrede; han reste
sig upp, for med näsduken öfver pannan, gick några slag
genom rummet och ringde så på betjänten, som med ett
försiktigt sneglande på sin herre smög sig genom våningen
och släckte lamporna.
Men då Bengt kom in i sängkammaren, förstod han,
att hvad de återstående timmarna af natten skulle komma
att bringa honom, icke var det sömn. Som skrikande
stormfåglar flögo hans tankar af och an kring upprörda djup —
och öfver dessa djup såg han framskymta — likt ett slags
underlig hägring — synen af en vid, öde slätt och en
ensam människogestalt, som kämpar i mörker och snöyra
och slutligen försvinner däri. — — — —
Då Åke lämnade Bengt, skälfde han ännu af
sinnesrörelse, men medan han gick gatan framåt och nattluften
lugnade hans upprifna nerver, bredde sig så småningom
öfver hans inre det lugn, som efterträder själens stormar,
då vi känna, att vår personlighets bästa krafter varit
samlade liksom i en enda punkt till ett visst ord eller en viss
handling, och att det mål vi siktade till, det träffade vi
ock. Han hade sagt alLdeO.es hvad han velat säga; han
hade behärskat sin rival, han hade hållit en säker balans
emellan ett lumpet hot och ett rättmätigt kraf. Visserligen
insåg han, att Ester aldrig skulle bli lycklig med Bengt,
ja, kanske till och med djupt olycklig, och hade han kunnat,
skulle han till hvad pris som helst ryckt henne ifrån honom.
Men erfarenheten hade lärt honom, att han i detta fall var
3. — T)e osynliga vägarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
