Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en pall vid moderns fötter och talade om sitt hopp och
sin fruktan, »om han skulle svika mig, om han stulit
mitt hjärta bara för att leka med mig och sedan kasta
bort mig, då kan jag aldrig mera bli glad i lifvet.»
Fru Hermanson lät det arbete, hvarmed hon var
sysselsatt, sjunka ned i knäet och strök smekande handen öfver
Esters hår.
»Jag vet att du känner det så nu, min Ester, man
känner det alltid så första gången man svikes.»
»Kan man svikas mera än en gång?» Ester såg upp
med sina stora, drömmande barnaögon. »Nej, nej, ty man
kan icke älska så här mer än en enda gång...
»Så tror man alltid, då såret slås, och detta gör det så
bittert. Men, mitt barn, såren kunna läkas, också de djupaste,
jag vet det»
»Nej... nej... nej, icke mitt,» utbrast Ester,
lidelsefullt, »är han falsk, då är mitt lif härjadt... då blir det sedan
icke annat än en långsam död... jag vet det, mor lilla,
jag känner det i mitt ’riktiga’ hjärta, som aldrig har älskat
någon annan än dig — och nu honom...»
Det lugna vemodiga uttrycket i fru Hermansons
ansikte sönderbräcktes plötsligen af en häftig gråt, likt en
vattenspegel af vindens stötar. Stora tårar runno utför
hennes kinder, och munnen förvreds af smärta.
Men då Ester fick se moderns tårar, glömde hon
genast helt och hållet sig själf.
»Mor, lilla mor!» utropade hon och omslöt moderns
lif med sina armar, »gråt inte, jag kan inte uthärda att se
dig ledsen. Om han sviker... men han gör det inte...
men om... då skall jag vara så stark, så stark... jag skall
arbeta ioch lefva bara för dig, du min egen älskade moder...»
Och hon tryckte sig intill modern* och i hvarandras
famn jollrade de och smekte bort den smärta och fruktan*
som likt dofva sorgetoner susade omkring deras hufvuden...
Men en dag i början af juni månad, då skolferierna just
börjat, öfverraskades Bengt, som hela våren på samma
sätt fortsatt än att uppsöka Ester, än att draga sig tillbaka,
af den nyheten* som hans betjänt framförde så diplomatiskt
som möjligt, att fröken Hermanson lämnat staden för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
