Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg :upp på Bengt med en på samma gång bedjande och
befallande blick — »kom ihåg att det var henne® mor som
gaf er den.»
»Jag tackar er tusen gånger,» utbrast Bengt och grep
ifrigt papperet, »jag lofvar att ej missbruka er godhet.
Jag ber er, fru Hermanson,» tillade han och slog plötsligt
om till naturligt allvar, »tro intet ondt om mig, jag svär
er, att jag sätter Ester högre än allt... jag skattar mitt
lif ringa mot hennes kärlek och aktning...»
Fr;u Hermanson kunde ingenting svara; hon tog den
hand, som räcktes henne, och då Bengt lämnade henne,
sjönk hon öfverväldigad af sinnesrörelse ned på en stol,
under det att tårarna strömmade utför hennes kinder...
Så snart Bengt kom hem, satte han sig ned att skrifva
till Ester. Och medan han höll på därmed, gingo tankar
och stämningar som en oafbruten underström under de
meningar han sammansatte. »Hur har jag egentligen kunnat
vara så enfaldig oc’h leka kurragömma med mig själf?
... Jag kunde ha besparat både henne och mig denna
sorg och skilsmässa. Visste jag icke, att då en Falkenstern
gripits af något, måste han genomföra det, antingen
det gäller att flotta timmer på Vångan eller äga den kvinna
han älskar... Kunde jag, så skulle jag endast ha bjudit
henne min kärlek och blifvit henne trogen till min död...
Men hon är icke sådan... kvinnor sådana som henne älskar
man blott som äkta man. Därför gör jag henne till min
hustru... ja därför, och icke för att tillfredsställa dig,
du lilla kryp, som vågade hota mig, som till och med i den
här stunden vågar komma fram och se på mig med dina
obehagliga, genomborrande ögon... Ditt hot har ingen
del i hvad som sker... jag skulle kunna af trots mot dig
offra både hennes och min lycka... Men nu vill jag det
inte... nu vill jag äga henne, och nu gör jag det...»
Hans bref var ömt, passioneradt, hvarje ord andades
den varmaste kärlek och längtan. Han sade henne, att
han älskat henne från första ögonblicket han såg henne och
att nu, då hon försvunnit, hade han förstått, att han ej
kunde lefva utan henne — ville hbn därför taga emot hans
band och hans hjärta, han skulle göra henne så lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
