Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mesallians han ingått. Alla hade varit mycket vänliga
mot Ester, dels därför att ing,en på nära håLl hade lust att
trotsa Bengts vilja, dels därför att Esters intagande varelse
vann allas hjärtan. Visst hade det förekommit ett och
annat missljud; Ester märkte ett par gånger, hur föraktet
för hennes anspråkslösa samhällsställning, som ej fick snudda
vid henne själf, i stället gick ut öfver modern, och detta
blef henne en droppe bitter malört i glädjebägaren. Men
Bengts kärlek — som alltjämt höll honom uppe i
feststämning — gaf henne ersättning för allt; hon visste att
han aldrig skulle visa modern annat än vördnad och
aktning. Och han blef ännu dyrbarare för hennes hjärta,
hans kärlek och finkänslighet tycktes henne liksom
förstorade genom de drag af högmod, hon sett hos hans släkt.
Omedelbart efter vigseln reste de unga utomlands.
Med tårar i ögonen stod Ester i kupéfönstret och såg bort
åt gatan med det lilla gula huset, där modern satt och
tänkte på henne och grät af saknad och lycka. De hade
redan sagt hvarandra farväl, mor och dotter, ty fru
Herman-son ville ej komma ned till tåget och visa sin rörelse för
alla dessa främmande människor, som trängdes kring Bengt
och Ester. Tårarna gjorde den unga bruden ännu mera
intagande, de mörka ögonen glänste vemodiga och milda
som två stjärnor, och de veka darrande läpparna liknade
en skälfvande barnamun. Bengt smög sin arm kring
hennes lif och tryckte henne intill sig med en innerlighet, som
gick likt en sympatisk dallring genom hela hennes varelse.
Och ur tårarnas slöja frambröt ett ljust, soligt leende,
medan afgångssignalen skar i luften, och näsdukarna
viftade, och afskeds- och hurrarop ljödo om hvarandra, och
tåget ilade hän mot kärlekens och lyckans underbara
drömland.
VL
Aldrig har någon med ljusare förhoppninga: gått in
i den okända framtiden, än hvad Ester gjorde, då hon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
