Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när man i skymningen hör ett ljud eller ser en ljusstrimma,
men ej förstår hvarifrån de komma.
Han började genast att öfverhopa henne med
presenter, smycken, handskar, parfymer, allt som hör till en
elegant kvinnodräkt. De få kläder hon medfört från sitt
anspråkslösa hem retade honom; det var vanligen åsynen
af dem som förorsakade molnet på hans panna. Ester hade
en liten hatt, som modern klädt åt henne och som hon alltid
satte på sig med en särskild omsorg, bilden af modern
steg då upp för henne lifligare än vanligt, och hon
smålog af ömhet, medan hon stod framför spegeln och stack
hattnålen genom sitt tjocka hår.
Den hatten hade en egendomlig förmåga att störa Bengts
lynne, han tyckte att den passade för en liten butikfröken,
men ej för hans hustru. Slutligen sade han en dag med
dämpad häftighet: »Den där hatten passar dig inte, Ester,
vi skola köpa dig en annan...»
»Å, tycker du inte att den klär mig?» svarade Ester
skrattande.
»Jo visst» det vet du nog att allting klär en skönhet,»
sade Bengt också skrattande, »men hatten passar inte fru
Falkenstern...»
»Den som lilla mor har sytt,» utbrast Ester till hälften
skämsamt, till hälften förtrytsamt, i det hon tog af hatten
och kysste den ett par gånger, »jag tycker om den, jag,
först och främst därför att hon sytt den, hon kunde ju
inte ge mig mycket, och det här är en af hennes små gåfvor
... iså tycker jäg också, att den är fin och smakfull...»
Det hade kommit något segt och oböjligt i hennes
milda stämma, och hon satte med mycket eftertryck på sig
hatten igen och ordnade länge och omsorgsfullt sitt hår
framför spegeln. Bengt ryckte på axlarna och vände sig
bort, han hade träffat på ett motstånd, som han för
(tillfället ej kunde nedbryta. Men han kom ej ifrån sin
förtret öfver hatten, tvärtom, den växte för hvarje dag, den
gjorde honom nedstämd och retlig och störde hans
kärlekslycka. Ester var icke heller vid sitt vanliga goda lynne,
någonting oroligt aningsfullt arbetade inom henne — var
det möjligt, tänkte hon, att det redan kunde komna miiss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
