Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brast han till hälften förargad, till hälften tjusad af den
rörande ljufhet sinnesrörelsen gaf åt hennes ansikte, »för
att jag vill ge dig en vacker hatt? Nog har jag hört
talas om att unga fruar gråta, när deras män icke vilja
ge dem en ny hatt eller ny Madning, men aldrig motsatsen
... Se så... ja, skratta nu...»
Ester skrattade till midt i tårarna, han kysste
passio-neradt hennes fuktiga ögonlock och hennes darrande läppar,
och hela misstämningen drunknade i ömma smekningar.
Men i Esters hjärta kvarstannade en liten tagg, som
länge och plågsamt värkte. Hon önskade att hon kunnat
vara karaktärsfast och icke nyttja någon annan hatt än
moderns, men hon förmådde det ej. Hon visste att för hvarje
gång hon satte den på sig, skulle Bengt få öfver ansiktet
den där skuggan, som hon visserligen sett endast ett par
gånger, men som hon instinktlikt fruktade som en olycka,
och hellre än att utsätta sig därför och förstöra de vackra
vårdagarnas glädje tog hon på sig den nya hatten och
lade undan moderns. Bengt var förtjust, hatten gjorde
hennes skönhet ännu mera bländande, och allt skulle ha varit
endast glädje, om ej den där taggen suttit så envist kvar
i hjärtat__ . .
Men då de kommo till Italien, då Ester fick se detta
underbara lands fägring, då tog hennes naturs barnsliga
sorglöshet ut sin rätt, bon glömde ända till minnet af de
små missljuden mellan henne och Bengt och öfverlämnade sig
helt åt stundens lycka.
Äfven Bengt tycktes få liksom en fläkt af
ungdomsjubel öfver sitt lynne. Det var som om i samma ögonblick de
beträdde Italiens mark deras lycka slagit ut i sina skönaste
blommor, det var som om lifvet här bland orange- och
magnoliaträd velat förtälja dem sin allra vackraste
sommar-saga. De förhållanden där hemma, hvilkas minnen allt
emellanåt kunde plåga Bengt, kastade han sorglöst bakom
sig, det var ju så långt borta alltsammans, så drunknad!
i skönheten omkring honom och kärleken inom honom.
Här visste ingen heller hvem Ester var i sig själf;
här riskerade han aldrig att få höra några missljud i åen
fulltoniga stämning af förnämhet, hvarmed hans person om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
