Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nervöst stryka sitt skägg, »du förstår nog, att din mor icke
i framtiden kan behålla den ställning hon nu har. Det
är för öfrigt min önskan, att ingen af fru Falkensterns
släkt skall lida något slags ekonomiskt betryck...»
Han sade dessa ord lugnt, nästan likgiltigt, men det
drag af högmod, som vanligen hvilade öfver hans ansikte,
då ej någon särskild känsla besjälade honom, fick en
stegring vid uttalandet af ordet: »fru Falkenstern». Ester märkte
den, men i hennes förälskade blick återspeglade den sig
blott’ som ett uttryck af manlig, själfmedveten kraft.
»Tack,» hviskade hon rörd och tryckte hans hand, »tack!»
»Jag tänkte därför göra dig ett förslag. Din mor blir
nu naturligtvis ofta ensam — i din nya ställning kommer
din tid att bli mycket upptagen. Jag har därför tänkt att
hon och din moster Marta, som ju lefver i så små
förhållanden, skulle flytta tillsammans. Jag ger dem ett årligt
anslag af till exempel 6,000 kronor och upplåter åt dem en
våning i ett af mina hus i Stockholm...»
Ester blef alldeles förbryllad. En mängd skiftande
känslor: misstänksamhet, beundran, förvåning, oro, flögo
igenom henne. Hon visste ej hvad hon skulle svara;
slutligen brast hon i ett kort skratt och utropade:
»6,000 kronor! Käraste Bengt, hvad skall min fattiga
mor och moster med så mycket pengar?»
Bengt rynkade otåligt ögonbrynen.
»Ingen, som är släkt med familjen Falkenstern, får vara
fattig,» sade han kort. »Ttiehesse oblige’, jag skulle blygas
för mig själf, om jag öfveröste dig med all den komfort
rikedom kan ge och på samma gång läte någon af de dina
ha ekonomiska bekymmer.»
Ester blef ånyo stum. Det var något nästan
förintande i hans sätt och resonemang. Någonting småaktigt,
hjärtlöst dolde sig under de vackra orden; utan att ännu
kunna riktigt fatta, hvad han menade, kände hon att så var
på den dofva smärta, som likt en värk spred sig i hennes
inre. Men det storslagna och liberala i hans omsorger för
hennes fattiga släkt gjorde henne vapenlös emot honom och
aftrubbade udden på det sting han gaf henne. Slutligen
sade hon litet osäkert:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
