Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en kr.aft, som obarmhärtigt- skulle gripa in i hennes
själslif och omstörta- allt därinne... Hon blef rädd för
honom — icke för hans despotism, icke därför att hon visste,
att han alltid skulle bli den segrande i deras konflikter,
utan därför att hans blick, hans röst drifvåt henne att ljuga
så lätt och smidigt, som en orm glider in i ett busksnår...
I allt samlif människor emellan återspeglas mer eller
mindre utpräglade de stora dragen af kampen för tillvaron.
På själarnas djup utkämpas alltid en strid om herraväldet
mellan olika andliga krafter; kärlek och själfviskhet, styrka
och svaghet, idealism och materialism slitas om hvarandra
under en ofta skenbart lugn yta. Mellan Bengt och Ester
blef denna kamp sönderslitande långsam. För hans natur,
hvars olika element sammanhöllos af en järnvilja, blef den
egentligen ingenting annat än ett konsekvent nertvingande af
hennes; för hennes däremot denna rörliga, mjuka,
fantasirika natur, alltid färdig att genom grubbel och själfanalys
upplösas i olika fysionomier, blef den ett tumlande mellan de
mest motsatta själsrörelser: slö undergifvenhet, hetsigt
motstånd, ansatser till vrede, uppror, ja, nästan hat, allt
om-spunnet af en dof förtviflan, ett ångestfullt begär att hålla
fast den kärlek, som höll på att fly... Hon fick i dess
nedersta djup smaka kvalet att se sin personlighet splittras
af en annan — en starkare, men ej rikare — att mista sitt
eget jag, att se sina egenskaper liksom aflägsnas från
den sammanhållande medelpunkten och glida ut åt periferien
som en massa främmande drag, dem hon ej längre kände
igen som sina egna utan blott såsom skuggbilder af en
annans. Hon förlorade till den grad sig själf under trycket
af Bengts despotism, att hon ibland tyckte sig icke ens
känna igen sin egen stämma. Stundom kunde det hända,
att hon satt en lång stund och undrade, om hon skulle tala
eller tiga, och hvilka ord hon skulle använda, och då hon
slutligen öppnade sin mun, tyckte hon, att det var någon
annan än hon själf som talade. Vissa tider lade han ett
sådant tvång på henne, att hon plågades af att alls tala.
Under sådana perioder tyckte Bengt, att hon var nyckfull och
ouppfostrad, och djupast nere i sitt hjärta tänkte han, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
