Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet utan låta borgmästarinnans framtidstafla afsluta vår
lilla tvist,» sade Bengt småleende, i det han svängde sig
om på klacken.
»Och jag — jag gör som i killespel, då man kommer
till ett visst kort med ett par obehagliga betar!» utbrast
borgmästarinnan, under det att de andra damerna förtjusta
applåderade, och Bengt med fingret mot läpparna och en
skämtsam skakning på hufvudet till tecken, att han
vidhöll sin ridderliga föresats, lämnade rummet.
Efter denna lilla sammandrabbning blef det icke mera
någon fart i diskussionen. Endast stoltheten hade hindrat
Ester att brista i gråt, och hon satt där nu tyst och blek
med de tillbakaträngda tårarna som en isskorpa kring hjärtat.
Hon kunde ej vara kvar öfver supén, hon sade farväl åt
värdinnan och gick sin väg utan att bry sig om Bengt
eller den förvåning det väckte’, att hon så där plötsligt
ensam lämnade festen.
»Nej, det får ej fortgå på detta sätt,» tänkte hon,
under det hon med af sinnesrörelse påskyndade steg på måfå
dref upp och ned på gatorna, »jag kan ej lefva under
ett sådant tryck, jag kan ej uthärda, att den man, som
jag en gång älskade så outsägligt, ständigt plågar och sårar
mig — jag kväfs, jag förgås, jag dör andligen... Han är
icke den jag trodde honom vara, den jag älskade, min
Bengt är död, död är min kärlek... det är en annan jag
nu tillhör... en främmande man, som förstör allt det bästa
och finaste inom mig... jag kan inte lefva med honom...
jag kan inte! O, när jag tänker på mina känslor för honom,
då vi först träffades, den sköna vårdagen, då vi möttes utanför
skolhuset... och han hälsade på mig, som Faust på
Margareta ... O, jag tyckte, att i det ögonblicket förverkligades
alla mina drömmar om den man jag ville älska... Hvad tänkte
jag då på hans rikedom, hans samhällsställning •— jag satte
inte ens värde därpå, aldrig tyckte jag som andra unga
flickor, att det var någonting att bli förnäm och rik... det
härliga var bara han, han, han! Och inte tyckte jag
heller att det var något offer han gjorde för mig... det
var ju så naturligt, om han älskade... Men rikedomens
djäf-vul, som jag inte tillbad, har hämnat sig... han har tagit ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
