Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin rätt... eftersom han inte fick skilja oss då, har han skilt
oss nu... O, Bengt, Bengt... jag kunde gråta blodstårar
vid tanken på att några korta månader så förändrat allt!...
Men jag skall hämnas jag också... jag skall använda
mitt pund, min skönhet, min konstnärsbegåfning... jag skall
vinna rykte och rikedom jag också... ja... jag gör det...
jag rymmer ifrån honom... han har krossat min kärlek med
sitt högmod, sitt förakt för hvad som var mig kärt och heligt
... jag skall krossa honom just med det, hvarpå han satte ett
så högt pris... Den skönhet jag gaf honom allena — ack,
så gärna, så gärua... den skall beundras af andra... det skall
bli min hämnd... Eller ock skall jag försvinna så djupt,
att inga tårar eller böner mera kunna locka mig upp...»
Och tusen bilder, vilda, osammanhängande summo
omkring i hennes upprörda, skälfvande fantasi — tusen planer,
den ena hämskare och outförbarare än den andra, jagade och
söndersleto henne med sina rysliga detaljer. Än såg hon
sig som en strålande diva, omgifven af männens hyllning —
än låg hon med krossade lemmar under ett järnbantåg, än
flydde hon utan mål ut i natt och mörker — men alltid var
det Bengts förtviflan, Bengts tårar och ånger, som kommo
hennes inre att skälfva af smärtans och hämndens vällust...
Den natten kom ’hon sig dock ej för att verkställa sina
förtviflade hämndeplaner; en plötslig trötthet, så stor, att
hon var nära att svimma, dref henne till hemmet. Underligt
nog var hon icke rädd att möta Bengt; hon kände sig
fullkomligt likgiltig för hvad han skulle säga. »Han får banna
mig hur mycket han vill, han får ge mig pikar för min
obelefvenhet, min dumhet, min fattigdom,» tänkte hon med
ett bittert hånleende, »han får göra hvad han vill, bara han
ej slår mig, ty gör han det så går jag genast!»
Hon ringde på dörren, och Erikson öppnade med en
min af djup förvåning; han stod just i begrepp att gä och
hämta herrskapet, Ester föregaf ett plötsligt illamående
och gick in i sängkammaren, klädde hastigt af sig och lade
sig. Och så kom sömnen, ungdomens sömn, som i sitt djup
kan dränka äfven de bittraste och smärtsammaste tankar...
Till hennes stora förvåning talade Bengt under den föl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
