Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Åke Hennings hotelser vid deras sista möte; den
underliga känsla, han allt sedan dess haft af att Åke på något
mystiskt sätt fått honom i sitt våld, stegrades och gick slutligen
öfver i en förnimmelse af en fruktansvärd rubbning i hans
lif, en rubbning från tur till otur, från lycka till olycka, hvaraf
det som nu skett blott vore en början...
Då natten vek och morgondagern förjagade mörkrets
spökbilder, då återfick han sitt gamla mod, då kunde han
hånle åt sina vidskepliga fantasier. »Jag är sjuk, jag är
inte mig själf mäktig,» tänkte han, »någonting är rubbadt i
mig, jag har hitintills alltid haft framgång i mitt lif, alltid
fått hvad jag velat — detta nya: att ge upp en önskan och
en sådan önskan, framtiden, glädjen i hemmet, allt det jag
arbetade för — det har på något sätt angripit min fysik.
Jag skall resa bort på en tid, kanske det skall göra mig godt.»
Och han reste — han reste och kom tillbaka. Men dit
han for, dit följde också hans tankar och minnen, tysta och
osynliga under dagens lopp, men alltid en stund på natten
spöklikt tassande och hviskande kring hans hufvudgärd.
VIII.
Vintern efter den svåra sjukdomen blef för Ester en tid
af stor ensamhet. Bengt var mera än någonsin upptagen af
sin affärsverksamhet, antingen detta berodde på
omständigheterna eller på det motstånd, han alltid genom ett rastlöst
arbete gjorde mot oroliga, dystra tankar. Ibland var han
ute på resor flera veckor i och för sågverkets
angelägenheter, och kväll efter kväll kunde han sitta vid sitt skrifbord
ända till öfver midnatt.
Under tiden var Ester mest lämnad åt sig själf.
Visserligen hade den sjukdom, som drabbat henne och hvars följder
ännu ej voro öfver, gifvit ett slags berättigande åt att stadens
fruar med borgmästarinnan i spetsen ånyo börjat »beskydda»
henne, såsom de förr gjorde med lilla Ester Hermanson, gifva
henne goda råd med afseende på hälsans skötande — dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
