Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne var för stort, hon måste ut därur, hon måste bli loss
från detta förfärliga hjärtetvång, som dag för dag hotade att
sonderklämma henne.
’ Fruktan eller samvetskval kände hon icke heller.
»Hvar-för tycka människor, att själf mord är en synd?» tänkte hon.
»Allt det som andra skatta så högt: rikedom, skönhet,
samhällsställning, allt det har jag och kastar själfvilligt ifrån
mig för att gå och uppsöka min fattiga moder och få litet
kärlek, som jag inte kan lefva utan. Men hvad är det
för synd i det? Jag är alldeles saker på att Gud dömer
annorlunda... jag är alldeles säker på, att när jag vaknar
efter döden, skall Han taga emot mig med kärlek och tröst,
och så skall jag åter förenas med mamma, och jag skall
få smyga mig in i hennes famn som förr och hvila där för
evigt, och lifvet, det rysliga, ljugande lifvet, skall vara glömdt
och utplånadt...»
Natten före den dag, hon béstämt till sin dödsdag, hade
hon en underlig dröm. Hon tyckte att hon befann sig på
ett stort gästabud i något främmande besynnerligt hus. Hon
såg flera af sina bekanta skymta förbi, allas ansikten hade
ett oroligt, spändt uttryck — en mystisk, högtidlig
stämning härskade bland gästerna. Rundt omkring sig hörde
hon nyfikna ifriga hviskningar: »vet ni att fru Hermanson,
den fattiga modisten, har kommit ned från himmelen och
finns härinne?» Ester tyckte att hon själf var medveten
om att modern skulle vara där, och hennes själ var fylld af
denna hemlighetsfulla tjusning, som man känner endast i
drömmen, då en omöjlig längtan tillfredsställes och
fantastiska syner fylla ens inbillning. Plötsligen fick hon se modern
sitta ensam i en soffa, alldeles sådaji hon varit i lifvet,
klädd i en mörk ylleklädning och med en liten hvit krage
öfn halsen. En outsäglig känsla af glädje genomströmmade
henne, hon ville kasta sig ned för modern och omfatta
hennes knän, men hon kom ej fram, ty alla gästerna trängdes
omkring soffan och hälsade med vördnadsfulla bugningar
på den nykomna. Slutligen fick hon äfven se Bengt komma
fram; han ställde sig midt framför modern och bugade
sig ändå djupare än de andra, med armarna korslagda öfver
bröstet. »Bengt, Bengt, hur kommer det sig att du hälsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
