Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen höra Bengts stämma uttala, alldeles som i drömmen,
med ett vemodigt tonfall de högtidliga orden: »vi förstå så
•litet af den himmelska högheten...»
Hur underligt att Bengt, den religiöst likgiltige Bengt,
med hvilken hon knappast talat ett ord om Gud eller
evigheten, skulle ingripa i hennes själslif med ord, som säker- *
ligen i verkligheten voro honom främmande!
Nej, hon kunde icke dö nu, det föreföll henne som
hade hon väckts af en underlig, stark verklighetsvind, som
mot hennes vilja tvang henne tillbaka till lifvets strider...
Något nytt hade kommit in i hennes själ: en dunkel,
ännu konturlös förnimmelse af, att hon var skapad för
denna evighet, som uppenbarat sin tillvaro för henne och
skakat upp henne ur själslifvets slummer — den tillhörde
hon, för den måste hon lefva...
Aldrig förr hade den tanken, att hon var en
evighets-varelse, gripit henne; jordelifvet, den tillfälliga formen för
hennes varande, hade järnhårdt bundit henne med sina sorger
och fröjder, sina begär och sin längtan; vid graf vens rand,
på branten till det stora djupet, flög för första gången aningen
om tillvarons mening genom hennes själ...
Hon lämnade bryggan och återvände till staden. Med
förtviflans snabba steg hade hon nyss ilat dit bort, viss om
det mål hon gick emot; långsamt och tvekande likt en som
går emot sin vilja, tvingad af någonting, som gripit fast i
denna vilja, gick hon tillbaka till sitt hem. Då hon
kommit ett stycke på vägen, stannade horn, vände sig om och
kastade en lång, drömmande blick utåt hafvet...
Det första hon gjorde efter sin hemko nst var att rifva
sönder brefven till Bengt och sina bägge ungdomsvänner.
Så tog hon ned bibeln från bokhyllan, där den stått orörd i
många månader. En liten andaktsbok, som modern gifvit
henne, var den enda religiösa lektyr hon hade; i den
brukade hon läsa om kvällarna, då hon var mer än vanligt
sorgsen, men hon tyckte nästan alltid, att hvad hon läste,
var tomt och uttryckslöst.
Hon satte sig framför sitt skrifbord, lade handen på
bibelns pärm och hviskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
