Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände sig bäfvande därför. Var detta ej öfvermod — hur
kunde det vara möjligt, att hon, en obetydlig, olärd kvinna,
såg de lifvets sanningar, som tänkare och lärde grubblat
sig trötta på? Men så mötte henne Jesu ord: »Jag tackar
dig, Fader, att du har doLt det för de visa och uppenbarat
det för de fåkunnigä.» Ja, så var det, lifvets djupaste
sanningar skulle för alltid bli dolda för kunskapen och grubblet,
om de ej letades med trons och kärlekens slagruta. Inga
kunskaper, ingen visdom kunde lära ett öra att i en brusande
orkester höra en tons sjunkande, ej heller att i lifvets
brus förnimma den innersta skälfningen af ett
evighets-törstande hjärta... Och lika litet kan något annat än tron
och kärleken se den värld, hvars grundvalar bära dessa
namn...
»Detta är således pånyttfödelsen,» tänkte hon, »att se
Guds rike, att se det fördolda arbetet, att födas till
evig-hetslif, att få syn på evighetsvarelsen inom mig själf och
andra. Det är därför alla, som inte känna Kristus, dö
osaliga, det som skall lefva evigt är ännu ej födt hos dem,
de dö jordbundna, de dö i sitt kött — »det som är födt
af kött är kött»... Och jag var så nära att dö — att
gå igenom det stora mörkret, medan evighetsvarelsen ännu
»of inom mig... intet uh der att jag fasade för evigheten,
när jag först såg in i den... Nu vet jag också, hvarför
pånyttfödelsen är detsamma som att k ä r 1 e k tändes i hjärtat
— då man förnimmer evighetsvarelsen inom sig, börjar
man älska sina medmähniskor... Jag, hur... hur...
hatade jag inte i mitt hjärta Bengt, emedan jag bara
kände det som är af kött — nu vet jag, att också hos
honom finnes en evighetsande... den älskar jag, den vill
jag bedja och älska fram hos honom...»
Och under det hon läste, grubblade, forskade, bad, var
det som om hon småningom funnit igen den
personlighets-känsla, hon under dessa senaste år förlorat. Bit för bit
hittade hon igen af sig själf och fogade dem samman i ljuset af
Guds ord. Inom henne växte nya krafter; allt det, som under
trycket af Bengts hårdhet och smärtans sugande makt
vacklat och fallit, reste sig ånyo och samlade sig i klara
konturer kring en bestämd punkt: hennes väsens fördjupade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
