Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är du... det är genom dig...»
Han kysste hennes händer och utbrast:
»När?»
»När våren kominer... då kommer vår lilla älskling,
som vi så länge väntat på, och för med sig sol och ljus
och glädje till vårt hem ...»
Men allt ifrån det ögonblick Ester omtalade för Bengt,
att hon skulle bli mor, fick hon smaka en ny sida af hans
despotism, den ömma, efterhängsna, befallande kärleken.
Han vakade öfver henne med en omsorg, som hade något
af en mors innerlighet och en girigs rufvande på sin skatt.
Hon måste vårdas och uppvaktas af läkare och sköterskor,
hon fick aldrig gå ut ensam, Bengt följde henne som en
skugga, det hjälpte ej, att hon försäkrade sig aldrig ha
mått bättre än nu, och att hennes utseende blef mer och
mer blomstrande, Bengt envisades ändock med att
öfver-vaka henne. Om hon någon gång smög sig ut, medan
han var borta, ty hon tyckte om att få gå ensam och
drömma och tänka, fick hon alltid smaka klubbslagen af
hans missnöje, och han förstod ej att detta gjorde henne
mera skade än de längsta promenader.
»Vi ha en dyrköpt erfarenhet af hur det går, då man
ej är försiktig,» sade han mörkt, »vill du att den olyckan
skall komma öfver oss en gång till?»
»Men Bengt... jag rådde inte för det...»
»Du förkylde dig... ja, låt oss inte mera tala om
den saken, den är Gud ske lof förbi och glömd — låt
oss bara nu vara förnuftiga...»
Och Ester var »förnuftig», hon underk;. ,tade sig Bengts
alla fordringar, ja, hon lät honom till och med under de sista
veckorna bära henne uppför trappan. Ibland kunde det
visserligen hända, att hon kände sig trött på all denna
vård, som låg helt och hållet emot hennes sunda och
friska natur, och då flög det igenom henne en bitter tanke:
»Allt detta är ej för mig, jag viar en noilla förut, nu
har jag plötsligen blifvit en storhet, därför att jag får den
äran att bli moder åt en Falkenstern...»
Men hon jagade genast bort dessa tankar, de voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
