- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
103

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

strå och fula och passade ej tillsammans med drömmarna
i lennes inres stilla helgedom.

Ingen liten prins eller prinsessa kunde vara emotsedd
med större ifver, hela Falkensternska släkten, hela staden
och Vånge bruk voro i spänning af väntan på den blifvande
aritagaren. Bengt hade vidtagit kungliga anordningar för
den lillas födelse, läkare och sköterskor stodo beredda och
väntade blott på, att signal skulle gifvas.

Men Ester dref gäck med alla dessa anordningar.

En söndagsmorgon i maj månad, då alla knoppar svällde,
och guldstoft snöade från lönnarnas kronor, och solen, glittrade
på hafvets vågor, och skutorna gingo till sjöss, en
söndagsmorgon, just då kyrkklockorna ringde till högmässan, och
vårluftens dallringar buro dem öfver nejden, kom den lilla
efterlängtade och gjorde sitt inträde i världen som en
ljus-alf i sagans lyckoland. Bengt, som var ute vid sågverket,
efterskickades genast, men han hann icke hem, förrän allt
var öfver. Han blef så häpen, att det gått så utom hans
beräkningar, att han först måste hugsvala sin gäckade vilja
med en obestämd kärleksfull förebråelse för oförsiktighet,
hvarpå Ester skämtsamt svarade, att det verkligen varit
henne alldeles omöjligt att vänta. Bengt skrattade, den
lilla naturnödvändiga misstämningen dunstade bort som en
rökhvirfvel i klar luft, och jublande af glädje tog han emot
sitt barn, en liten vacker gosse med långt silkeshår i
nacken och ett par klara, mörka gasellögon under de blåhvita
ögonlocken...

Men Ester försjönk i en djup slummer, ur hvilken hon
allt emellanåt vaknade upp för att betrakta den underbara
skatt hon hade vid sin sida. Hur söt han var, den lilla
varelsen, hur hans små tår krökte sig, hur de små hjälplösa
lemmarna sträcktes och vredos, hur den lilla munnen
smackade ... »Lilla rosenröda människobarn, med den halfvakna
blicken ur dina mörka ögon, hvad drömmer du om i ditt lifs
morgonväkt, och hur sätta lifvets makter upp väfven i
ditt väsens hemliga djup ? Älskling... hjärteson... mina
drömmars barn... hurudant skall ditt lif blifva... på hvilka
stigar skall du vandra? Ack, du mitt önskebarn, visst skall
du blifva god och ädel, visst skall ditt lif bli ljust och skönt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free