- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
108

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oss stora, då vi ’varit det mot hans bud; men du se: nog
hur ondt det gör mamma, det kostar mig många, nånga
tårar och mycket...»

Utan att säga något vidare lade hon nu lille Sven öfver
sina knän, knäppte ned hans byxor och slog ett par slag på
hans lilla feta kropp. »Aj, aj,» sade Sven, ic:ke därför att
det gjorde mycket ondt, men därför att han ansåg det lämpligt
och förmånligt, att mamma skulle tro det. Då han kom
på fotter igen, var emellertid hans ansikte idel glädje
och belåtenhet.

»Nu ska Sven aldrig mera vara olydig,» försäkrade
han allvarligt.

Och Sven höll ord, om än icke i den allra vidsträcktaste
betydelse. Men de små frestarna på hyllan rörde han
icke mera. Det kunde ibland hända att han sneglade ditåt,
ja, till och med ibland att han försjönk i betraktande af
dem, men då höll han på samma, gång små varnande
monologer: »Sven får inte röra dem, har mamma sagt, Sven
har lofvat mamma att aldrig, aldrig vara olydig.»

Samtidigt med att Sven gjorde bekantskap med
familjeporträtten, började också en passionerad förtjusning för
taflor, bilderböcker och musik. Det fanns icke en dag,
som han icke kom dragande med någon bok och ropade:
»Mamma, visa Sven den här!» Men det var nästan alltid
e n viss bok, som måste först genomgås, och i den e n
tafla, en riddare i vapenrustning, med hästen vid sin sida,
som Sven aldrig tröttnade att betrakta och filosofera öfver.

»Har han ett svärd vid sidan, mamma?»

»Ja, ett stort slagsvärd.»

»Ska han slåss med det?»

»Ja visst, han ska ut i striden, hästen står färdig •—
nu svingar han sig upp och rider åstad...»

»Hvem ska han istrida emot?»

»Mot det som är ondt i världen, den ädle riddaren
går att strida mot allt, som inte Gud tycker om...»

»Kommer han att segra, mamma?»

»Ja visst, min gosse, den som strider för det rätta,
för Gud, han segrar alltid till sist, hur svår än striden
är...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free