Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ban ut ur rummet för att slippa hälsa. Ester tog honom
flere gånger i förhör och upptuktelse.
»Hvarför tycker du inte om farbror Prytz?»
»Sven kan inte säga det,» svarade han diplomatiskt.
»Är det för att han snusar?»
Ester visste hur känslig Sven var för alla yttre obehag.
Sven skakade på ’hufvudet, men för att vara riktigt
ärlig tillade han: »Bara lite ä’ de’ därför.»
Slutligen lyckades det Ester att få reda på sanningen;
Sven hade en gång på torget sett farbror Prytz höta med
sin käpp åt några små fattiga barn och hört honom tala
hårda ord till dem, därför att de haft sand på en bänk.
Och det minnet kunde lille Sven aldrig glömma, det hade
bränt sig in i hans barnafantasi, och farbror Prytz hade
för alltid fått en mörk vålnad af sagornas elaka och onda
människor. Ester försökte göra små medlingsförsök, sade
att farbror Prytz ej menat så illa o. s. v., men hon visste
mycket väl, att hon kunde siitta och tala i timtal utan att
rubba Svens uppfattning. »Dom små fattiga barna grät,
och farbror gjorde så här!» upprepade han blott, och hans
lilla ansikte fick ett uttryck af det mest energiska ogillande.
Ester lyckades emellertid afvinna honom ett löfte, att nästa
gång farbror Prytz komme, skulle han inte smita sin väg
som en liten illa uppfostrad gosse, utan artigt hälsa på
farbror. »Men Sven kan inte tycka om farbror,» tillade
han försiktigt, »Sven kan bara försöka vara en’ snäll och
artig gosse!»
Då farbror Prytz en af de följande söndagarna kom på
besök, ställde sig Sven genast bredvid honom och stirrade
på honom med en sådan liten komisk min af modig
resignation, att Ester hade svårt att hålla sig allvarlig.
Olyckligtvis blef farbror Prytz så tjusad af detta tillmötesgående
från den lille vackre gossen, som var alla människors
älskling, att han trots det sega motstånd, Sven gjorde i
hvarenda lem, lyfte honom upp i sitt knä och började skämta
med honom och nypa honom i kinderna. Lille Sven
bibehöll orubbligt sin resignerade min och sitt veck i pannan,
han stirrade farbror modigt in i ögonen och svarade utan
någon slags förändring i tonen: »ja-ha» eller »ne-ej» på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
