Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig icke af några moraliska skäl, jag var inte bättre när
jag träffade dig, än när jag träffade Lina Fält, och» jag
säger dig det rent ut, jag önskade då, att jag kunnat få
din kärlek utan att behöfva gifva dig mitt namn, men jag
kände, att du stod för högt, ja, jag kände, att om jag
närmat mig dig på samma sätt som jag närmat mig andra
kvinnor, skulle jag ha förstört min egen kärlek, ty till ooh
med den var ren, så stark var den makt du hade öfver mig.
Funnes det flere sådana kvinnor som du, Ester, så skulle
det också finnas färre sådana män som jag!»
Han tystnade; den upphetsade, skarpa klangen i hans
stämma bröts vid de sista orden af ett förtvifladt, snyftande
tonfall. Han reste sig häftigt upp och gick ånyo några
slag genom rummet. Ester kunde ingenting svara; känslor
och förnimmelser böljade inom henne som ett kaos, och
hon väntade på, att ur detta kaos skulle uppstiga en
bestämd, klar tanke.
»Jag vet att jag nu i människors omdöme är en
full-blodsskurk utan en enda god egenskap,», fortfor Bengt, i
det han åter satte sig, »människorna äro i allmänhet sådana
i sina domar, de tro att den, som begått ett brott, måste
vara en bof alltigenom, att man förför en kvinna och är
orsaken till hennes död och låter en annan lida därför lika
kallblodigt och belåtet, som man går och rakar sig eller
beställer en rock hos skräddaren. Jag önskar, att alla de
egenrättfärdiga fariséer, som nu tacka Gud för att de icke
äro lika stora syndare som jag, finge lida för sina så kallade
småsynder, som de nog allesammans ha på sitt samvete, bara
en hundradel af hvad jag fått lida — fast ingen har sett
det, och säkert ingen skulle ha trott mig, om jag sagt det...
Ett par år efter den stackars flickans olycka var jag nästan
alldeles sömnlös — jag reste utomlands, jag rådfrågade
de skickligaste läkare — ingenting hjälpte. Jag hade fått
en spökbild inbränd i min hjärna; somnade jag ett ögonblick,
så väcktes jag genast af samma syn: snön som yrde därute
på viken, den ensamma kvinnan, som kämpade däri... jag
ser den ännu i dag... jag skall se den alltid... till lifvets
slut... ah, Ester... Ester ... kan d u inte hjälpa mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
