Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da som väckt samvetskvalen till lif inom mig... du som
med din renhet kommit mig att se hur fläckad jag är...»
»Bengt,» hviskade Ester, i det hon smög sig närmare
honom och tog hans hand, »säg mig... försökte du aldrig
att bedja till Gud, när du var så där olycklig?»
»Visst gjorde jag det,» utbrast han häftigt och
ångest-fullt, »jag läste i bibeln oc’h i min mors psalmbok, jag
bad fadervår och mina små barnaböner både morgnar och
kvällar och under mina långa vaknätter. Men hvad hjälpte
det — kunde det göra om intet hvad som var gjordt?»
»Nej, men Guds förlåtelse, om du bedt honom därom,
kunde ha gett ditt plågade samvete frid...»
»Förlåtelse?» upprepade Bengt, »hvad menas därmed?
Det är väl egentligen bara en tom fras med religiös klang...»
»Nej, Bengt, förlåtelse är motsatsen till hvad du nyss
sade om människors sätt att döma syndare. Förlåtelse
är att tro på, att äfven hos den djupast sjunkne finns en
möjlighet till att något godt på nytt skall spira upp; det
är att tro på gudsbelätet inom oss, hur eländiga vi än
må vara. Människors dom är att minnas skulden och
öka syndabördan; Gud, Han glömmer och plånar ut och
lyfter af bördan... Förlåtelse är ett annat ord för att tro
på en människa...»
Bengt skakade på hufvudet.
»Men allt det där tar ändå inte bort skulden. Den
orätt jag gjorde mot Lina Fält och fegheten mot Valkers,
de kvarstå ändå. Det är smärtan däröfver, som utgör mina
samvetskval, inte fruktan för Guds vrede. Det är
egentligen dessa två jag skulle be om förlåtelse. Men det
är omöjligt, den ena är död... och den andra... nej, det
är ohjälpligt alltsammans...»
. »Den andra,» inföll Ester ifrigt, »han, hvars heder du
offrade för din, honom skall du uppsöka för att bekänna
din skuld och bedja honom om tillgift. Och hon som är
död, din skuld till henne har Jesus försonat, om du blott vill
tro därpå. Ack, Bengt, just när man står inför något
sådant som detta, där ingen mänsklig makt kan försona och
godtgöra, och där förtviflan måste bli vår lott, framstår inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
