Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så nu känner pastorn hela mitt syndalif. Finns det
frälsning för mig?»
Pastorn reste sig upp och sammanknäppte händerna.
Han var en ung man med blekt, slätrakadt ansikte, rena, ädla
drag och i de svarta ögonen en på samma gång
brännande och mildt kärleksfull blick.
»Ära vare Gud!» utbrast han, »som ger sin tjänare rätt
att säga till dig, Bengt Falkenstern: ’Dina synder förlåtas
dig, gå, och synda icke mera.’ Och nu, hör några ord ur
skriften, hör svaret från Herrens mun: ’Si, jag utplånar dina
synder och kommer icke mera ihåg din orättfärdighet...
Jag kastar alla dina synder bakom mig... Tänk icke på
det gamla, och ,akta icke på det förflutna! Si, jag vill
göra något nytt.’ Nu skjuter det upp. Märker du det
icke?... Ja, märker du icke hur någonting just nu sker,
känner du icke hur något nytt spirar upp i din själ? Ser
du icke hur i syndaförlåtelsens strålglans Guds rike
uppenbarar sig, Guds rike, det stora, vida, underbara, som icke är
här eller där, utan som är rättfärdighet, frid och fröjd i
den Helige ande?»
Bengt lyssnade till prästens ord, såsom man lyssnar
blott två gånger: då det nya lifvet vaknar, och då
budskapet kommer från andra sidan dödsfloden. I hans ögon
tändes en djup, hemlighetsfull glöd, och de stolta läpparna
darrade.
»Vågar jag tro, att min skuld är försonad, att jag är
fri från samvetsagget, som nu i femton år tärt mig dag och
natt?» hviskade han.
»Ja, fri, fri, helt fri!» utbrast pastorn jublande, »fri
från det förflutnas minnen, fri att börja ett nytt lif. Se,
det finns två heliga hemligheter i den gudomliga
förlåtelsen: den ena gäller det förflutna, allting där utplånas, alla
skuldsedlar sönderrifvas, Gud minns ingenting mera af
hvad som varit. Har ni inte känt hur bräcklig den
mänskliga förlåtelsen är? Den säger sig glömma allt* men i
stunder af vrede drages stundom det glömda fram, och bittra
ord kunna fällas äfven efter kärlekens uppgörelse. Men sådan
är icke Guds — har Han förlåtit så finns det förflutna
ej mera. Den andra hemligheten gäller framtiden. Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
