Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»tack! Men det besynnerligaste med detta arf är, att det
kunna alla få, det står hvarenda en till buds, den eländigaste
tiggare såväl som millionären. Ty detta arf heter
barna-skap hos Gud, förlåtelse för våra synder och kraft att
börja ett nytt Iif. Kära brodier, det behöfves blott att d u
öppnar ditt hjärta för Jesus, och i all sin härlighet skall
detta arf strömma öfver dig.»
Nu blef den stackars Grahn ännu mera förlägen, och
hvarken på fotspetsen eller på gatstenarna kunde han hitta
den minsta ingifvelse till ett svar. Men han blef icke alls
sårad öfver detta våldsamma inträngande i hans
hjärte-angelägenheter. Bengt såg så kärleksfull ut, där han stod
och beskyddande klappade den lille rektorn på axeln, att
denne kände sig helt varm om sitt godmodiga hjärta öfver
så mycken omsorg för hans själ.
»Tack,» sade han slutligen, »ja, det skulle nog vara
mycket angenämt... eller kanske snarare tillfredsställande
... jag menar...»
»Ja, Gud välsigne dig!» afbröt Bengt och klappade
ännu en gång rektor Grahn på axeln. »Jag kan icke för
någon människa uttala en högre önskan än den, att samma
nåd måtte vederfaras henne som mig. Och kom ihåg, käre
broder, att allt det som vi under vårt lif i världen ändock
akta som högst: samvetsfrid, harmoni, glädje, rättfärdighet,
alla dessa skatter ligga i själfva verket uppstaplade omkring
oss, och vi ha blott att sträcka ut handen och gripa dem
... Farväl, käre bror — och Gud välsigne dig!»
De bägge herrarna hälsade; Bengt gick till banken,
där han kom i ungefär enhanda diskussion med
bank-herrarna, och rektorn begaf sig med snabba steg hemåt för
att berätta för sin fru och dotter om det märkliga mötet med
konsul Falkenstern. Och inom dagens lopp visste man i
hela staden och ett godt stycke utomkring, att Bengt
Falkenstern, hvars högmod nästan varit en visa, som i förening
med hans rikedom inför den fattigare befolkningen gifvit
honom ett slags undantagsställning till och med inför all
världens herre, nu hade blifvit en ringa, ödmjuk Jesu tjänare,
alldeles sådan som den minsta bland hans underlydande på
Vånge. Det var stort och trosstärkande, menade somliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
