- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
147

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rädsla att stöta honom, vana att böja sig för den
Falken-sternska viljan o. s. v. Men många var det ej, som kommo
dit med oblandadt tacksamma eller glada känslor.

Sedan alla hälsat på värdfolket och intagit sina platser
i salongen, hvilket skett under en tryckt och besvärad
stämning, som icke ens Esters ljusa leende och vänliga
»välkommen» kunde skingra utdelades sångböckerna, och man
sjöng en gemensam sång, i hvilken man hörde Bengts väldiga
basstämma ljuda öfver alla andra. Sedan talade pastor
Regner, icke långt, men med en entusiasm, en glöd, som
var honom egen, och som genast verkade stimulerande på
den stela åhörareskaran, isynnerhet den kvinnliga delen
däraf. Så kom turen till Bengt. Han hade icke talat
många gånger offentligt — endast på Vånge och på ett par
möten hos pastor Regner —• men det märktes icke ett spår
af tvekan eller osäkerhet hos honom. Han var född
full-blodstalare; djärft, som en öfvad skytt, siktade han på
åhörarnas hjärtan med sina skarpa bilder, sina
hänsynslöst utdragna konsekvenser, sina stundom paradoxala,
stundom barnsligt ienkla och naiva utläggningar. Han hade
valt flera texter, som handlade om frälsningens
nödvändighet just nu, om att icke låta det ögonblick, då själen
förnimmer Guds manande röst, gå obegagnadt förbi. Hans
ord voro liksom kringstrålade af en dyster glans af åska
och ljungeld; någonting i hans inre frossade på dessa
vältaliga, bildrika skildringar af Guds stränga rättfärdighet,
af domarens obevekliga »nej», då nådetiden lupit till ända.
Så kommo andra skildringar, skildringar af Guds förbarmande
kärlek, och mörkret i hans stora glänsande ögon blef
liksom en bakgrund, mot hvilken dessa kärlekstankar fingo
en smältande ljufhet. Men så grep han igen med ett
slags fanatisk ifver efter de första domsorden, liksom hade
han varit rädd för att ha visat för mycken slapphet, och
han slutade sitt långa föredrag, såsom han börjat det, med
en lidelsefull uppmaning till åhörarna att låta frälsa sig
nu, just nu, i denna kväll, i denna stund, innan det blefve
för sent...

Stela och högtidliga, utan att en sekund taga blicken
från Bengts ansikte, sutto åhörarna framför honom, fyllda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free