- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
151

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

temperament? Tror ni icke, att det går olika till för
den som... som t. ex. begått en svår synd och skakas
af ånger och förtviflan... emot t. ex. för den, som hela
sitt lif sträfvat att lefva ’rättfärdigt och handlia efter sitt
samvetes bud? Förståt ni intei, ätt för den förstnämnda
blir det liksom en våldsam stöt, en ändring, som omstörtar
hela hans lif... då däremot den, som alltid älskat Gud,
som ända ifrån barndomen tillhört honom, långsamt och
stilla, utan några tvära af brott, mognar för Guds rike?»

Det flög en mörk skugga öfver Bengts drag, och
han gaf borgmästarinnan ett af dessa genomträngandet
föraktfulla ögonkast, som kunde komma till och med hennes
skarpa blick att skygga. Men han tycktes genast hejda
sig; han for ett pair gånger med handen öfver pannan
liksom för att bortjaga tankar, som ville brusa upp, och då
han ånyo talade, var hans stämma lugn, nästan mildt
sorgsen.

»Nej, det är ingen åtskillnad, större eller mindre synd
finns ej för Honom, som ser in i djupen och dömer själfva
hjärtearten. Ned i stoftet måste vi alla för Honom, och
den som håller på sin rättfärdighet... ja, han har i den
ett sjudubbelt större hinder än brottslingen i sin synd.
Ingenting står så hindrande emellan Gud och syndaren som hjärtats
dåraktiga inbillningar om något slags egen rättfärdighet.
Jag upprepar hvad jag nyss sade, att den uslaste syndare
har genare väg till Gud än borgmästarinnan...»

.»Och jag,» invände borgmästarinnan, skälfvande af
vrede, »jag upprepar också hvad jag nyss sade: konsuln
dömer en falsk och egenrättfärdig dom. Och något annat
vill jag också tillägga: med dylika domar kommer ni ej
att draga en enda själ till Gud, om ni än aldrig så mycket
’älskar själar’, såsom ni säger, och vill arbeta för deras
frälsning. Aflägsnä dem från Gud,, väcka bittra tankar
på en viss person, som tackar Gud för att han var bättre än
andra, det är hvad ni kommer att göra, men ingenting annat!»

»Må då Gud själf öppna edra ögon!» svarade Bengt,
i det han sammandrog ögonbrynen och fick en misslynt,
otålig klang i stämman, »jag ser att jag icke kan göra
någonting annat än bedja för er.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free