Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tack,» svarade borgmästarinnan iskallt, »alldeles
detsamma tänker jag göra för konsuln» bedja att Gud måtte
göra er ödmjukare och mildare till sinnet, bedja att ni
måtte lära er förstå Frälsarens ord: ’Domen icke, på det
ni icke må varda fördömde!’»
Bengt ryckte på axlarna och log ett på samma gång
ironiskt och medlidsamt löje. Men han svarade ingenting,
han beslöt att tills vidare inskränka sina omsorger om
borg-mästarinnans själ till dagliga förböner och gick i stället bort
till lilla Alma Grahn, som satt där med röda ögon och röda
kinder och nervöst kramade den fuktiga näsduken mellan
sina händer.
»I dag är salighetens dag,» sade han och lade sin hand
på den unga flickans axel, »i dag, nu, just nu utgår Herrens
kallande röst till fröken.»
»Men hvad skall jag då göra?» utbrast den unga flickan
och såg upp med en hjälplös, förgråten blick,
»Ingenting, det stora och härliga är just, att fröken
inte behöfver göra någonting,» svarade Bengt med
triumferande tonfall, »allt är färdigt, Guds nåd och kärlek äro
som strömmar af kristallklart vatten, ni har blott att öppna
edert hjärta och låta dessa lefvande strömmar brusa dit in,
och ni skall till evig tid icke törsta. Ni har ingenting annat
att göra än att knäfalla här med mig, bekänna edra synder
och mottaga Guds förlåtande nåd» Så, fröken, tveka ej...
tag steget ut... jag känner hur Guds ande i denna stund
söker er såsom aldrig tillförene... jag känner fläkten däraf
omsusa er, liksom den gjorde med mig, då jag ur min
syndanöd ropade till Honom...»
Den unga flickan såg förskräckt upp på Bengt. Visst
kände hon sig som en synderska, ack, den värsta af alla,
men när hon tänkte på, att hon skulle knäfalla bredvid Bengt,
och allas blickar skulle fästas på henne, och hon högt
bekänna hvilken ryslig synderska hon var, ville hon nästan
svimma af fasa... nej, nej, inte ännu, inte ännu, hon var
inte färdig ... inte beredd ...
»Tänk på hvad det vill säga att dröja, fröken,» sade
Bengt och borrade sin på en gång hotande och bedjande
blick in i den unga flickans. »Gud ropar i ert ena öra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
