Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bränslet, som behöfver blott en gnista för att låga upp,»
utbrast Bengt med en hetsig glöd i sin blick, »tveka ej...
ge inte rum åt kompromiss-djäfvulen — tag steget ut, låt
nådeströmmarna flöda in och vattna den törstiga jorden!»
Den lilla frun sammanknäppte sina händer och sade
på alldeles samma sätt som nyss: »Jag har hela mitt lif
älskat Herren... hela mitt lif...»
»Och fru Grahn har också hela sitt lif haft frid och
glädje och visshet om syndernas förlåtelse och barnskapet?»
invände Bengt litet ironiskt.
Där kom intet svar; fru Grahn såg ned och vaggade
på hufvudet med en drömmande blick, rektorn strök allt
ifrigare och betänksammare sitt skägg, och i den plötsliga
tystnaden hördes lilla Almas suckar som djupa, skälfvande
toner af hjärtelängtan.
»Ja, Gud välsigne er alla tre!» utbrast Bengt, som nu
kände, att han ingenting mera hade att säga, »i min dyre
Mästares namn vågar jag uttala de orden: Ni är icke långt
ifrån Guds rike. Snart, snart skall det ljufliga budskapet
emottagas, den sista forskansningen falla. Fortsätt blott
lika ifrigt att klappa och söka, att bedja...»
Den person Bengt nu valde till föremål för sina
omvändelseförsök var brukspatron Henning, Åkes far. Den
gamle mannen, en fin, hvithårig gubbe, liksom Åke mycket
vårdad i sin toalett och med en egendomlig blandning af
satir och mildhet i leendet, hade hela aftonen suttit tyst
och orörlig i en vrå, men Bengt kände, att om det fanns
någon, hvars ögon följde honom med kritikens synglas för
blicken, så var det den gamle.
»Hur står det till med farbror i afton?» frågade Bengt,
i det han kom fram och satte sig bredvid brukspatronen,
»farbror ser trött ut?»
»Å, vid mina år får man inte klaga,» svarade
brukspatronen kallt, »jag kan inte annat än tacka Gud för en
god hälsa...»
»Ja, det är i sanning att tacka för — när man
betänker hur kort tiden är, och hur dyrbar hvarje nådedag
är... Men Guds nåd är stor, och hans kärlek utan gränser
... Då jag ser de gamla, tänker jag med fröjd på Jesu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
