- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
155

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liknelse om arbetaren, som kom i elfte timmen och ändå
fick full lön. Farbror kanske kommer ihåg den?»

»Ja bevars, »svarade brukspatronen ironiskt, »den läste
och begrundade jag, långt innan du sett dagens ljus...
Men jag kommer ihåg några andra ord också, tämligen
profana, men så mycket mera karakteriserande: ’Quand le
diable devient ågé, il se fait moine’. Det är inte vackert,
men det säger mycket — sådana metamorfoser äro inte
tilltalande, man vädrar någonting under dem...»

»Farbror menar hyckleri,» invände Bengt med ett
olycksbådande, dämpadt tonfall i stämman.

»Jag menar,» svarade brukspatronen kärft och retligt,
»att det är bäst att föra en hederlig vandel hela sitt lif
och ha ett godt samvete inför sin Gud, så slipper man sådana
där våldsamma omstörtningar ifrån roué till botpredikant,
som verka lika löjliga som uppskrufvade...»

Det blixtrade till i Bengts ögon, och han reste sig
häftigt upp. Ester, som stod ett stycke ifrån och hörde
och såg stormens annalkande, skyndade fram, grep Bengts
hand och hviskade med en underligt genomträngande stämma:
»Bengt, se mig i ögonen och hör på det ordet: Vinn din
själ genom tålamod’.»

Bengt svarade ej; han stod några sekunder orörlig,
under det hans blick sjönk in i Esters milda, kärleksstrålande
ögon; något ur deras djup tycktes sväfva omkring honom
och tvinga vredens vågsvall att lägga sig, de hårda dragen
i hans ansikte utjämnades, och i hans blick tändes liksom
ett återsken af den rena glansen i hennes.

»Tack,» hviskade han, i det han tryckte hennes hand
och såg på henne med ett uttryck, som Ester aldrig glömde.
Så vände han sig till ’brukspatronen och sade lugnt:

»På farbrors ord har jag ingenting att svara. Men
jag vill svara farbror med orden från en, som har större
auktoritet än jag. Han sade: ’Det varder större glädje i
himmelen öfver en enda syndare, som bättrar sig, än öfver
nio och nittio rättfärdiga’.»

Det blef liksom en ring af undrande, ljudlös tystnad
omkring Bengt och Ester, en ring som vidgades och spred
sig bort till motsatta ändan af rummet; den gamle Henning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free