- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
168

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ansikte, och hela hans varelse sträcktes emot honom i
längtande kärlek.

»O, mamma, jag tycker så mycket om Jesus! Så
snällt af honom att Han tog barnen i sin famn och sa’
åt dom stygga lärjungarna: ’Förmena dom inte’. Så
skulle du också göra, du skulle också säga: ’Förmena
dom inte’, åt dom, som inte va’ snälla mot de små barna!»

Han fick aldrig nog af Esters berättelser, hon måste
berätta för honom om förklaringen, om Jesu död, om
uppståndelsen, och alltid förstod hon att välja sådant, öfver
hvilket hans rika känsla och fantasi kunde kasta sitt
ljus.

Lille Sven tyckte också om att gå med sin mamma
i kyrkan. Det var så mycket där,, som tilltalade honom,
så mycket »vackert» att se och höra. Och när
psalmsången brusade genom hvalfven —■ särskildt då vissa sånger
sjöngos, som han kunde utantill och som voro hans
»fabrorit-psalmer», som han sade, då han var mycket liten, då satt
han där så stilla och allvarlig med ett skimmer af andakt
öfver sitt ansikte.

Men så snart han kom på mötena i hemmet, så snart
han hörde fadern och »dom andra prästerna» — Sven
upphöjde alla andliga talare i prästerligt stånd —• utlägga
bibeln och tala de ofattliga orden om väckelse och nåd
och pånyttfödelse,, då slocknade detta skimmer, och han
fick sitt resignerade, slöa drag öfver ansiktet.

»Dom ä’ så t - r - å-ki’a, dom där prästerna, lilla mamma,»
sade han och skakade sitt hufvud med en betänksam, nästan
sorgsen min, »jag förstår inte alls hva’ dom säger. Och
så sjunger dom inte vackert, dom sjunger inte ’Guds sånger’,
som dom gör i kyrkan.»

»Nå, men förstår du mycket af hvad prästen säger i
kyrkan då?» invände Ester.

»Nej,» svarade, Sven ärligt, »bara lite, lite, ibland...
men jag tycker d’ä’ så vackert att höra en predikare,
som predikar!»

Äfven på studiernas område lågo faderns fordringar
stränga och obevekliga öfver den lille gossen. Bengt tog
noga reda på hans läxor, gick själf igenom de svåraste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free