- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
169

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med honom och släppte aldrig taget, förrän Sven kunde
dem. Det var ett hårdt arbete, som stundom framkallade
tårar, ty under det Sven hade en oerhörd lätthet och ett
brinnande intresse för somliga ämnen, var han däremot
slö och likgiltig för de ämnen, som ej roade honom.
Emellertid gick det, tack vare Bengts hårdhändta ingrepp,
mycket bra för honom i skolan — lyckligtvis, ty om det
någon gång hakade sig, så var pappa icke god att komma
hem till.

En dag var det stor uppståndelse i Falkensternska
huset: Sven hade för första gången fått anmärkning för
olydnad. Han tycktes emellertid taga saken med sitt
vanliga lugn, åhörde med en resignerad min Esters milda,
sorgsna förebråelser, lät henne tala till punkt och sade
sedan, i det han tryckte sig intill henne och smekande
lade sitt hufvud mot hennes bröst:

»Förlåt mig, lilla mamma, jag skall försöka, att det
aldrig mera skall hända mig!»

Värre blef förhöret inne hos pappa. Bengt tog saken
mörkt och allvarsamt, förde den lille brottslingen in i sitt
rum och begynte så sina frågor med en röst, som han, för
att ej skrämma gossen, försökte göra så mild som möjligt,
ett försök, som dock alldeles korsades af det stränga
uttrycket i hans blick.

»Hvad har Sven fått anmärkning för?» började Bengt.

»För jag va’ olydig, det står, det står, att jag va’
olydig.»

»På hvad sätt var du olydig?»

»Jag stanna’ kvar på gården, sen det hade ringt.»

»Hvarför gjorde du så?»

Intet svar.

»Hör du ej? Hvarför gick du inte in, när det ringde?»

»Jag vet inte.»

»Vet du inte hvarför du stannade kvar på gården?»

»Ne-ej...»

»Var det därför, att du tyckte det var roligt att leka?»

Intet svar.

»Hörde du inte, att klockan ringde?»

»Jo-o...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free