Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Var det således på trots du stannade?»
Intet svar.
»Svara., Sven, när pappa frågar! Stannade du på trots,
emedan du inte brydde dig om ringningen?»
Men Sve,n svarade ej; han sammanpressade läpparna
med ett uttryck, som om han fattat ett beslut att riktigt
försegla dem. Ester, som stod bredvid och tyst åhörde
förhöret, skälfde af ångest och oro. Hon kände icke igen
Sven; han hade icke alls det loja uttryck, han vanligen
plägade ha, då han låg under trycket af faderns despotiska
ande. Det hade kommit något beslutsamt, orubbligt i det
lilla barnaansiktet, han var mycket blek och såg fadern
in i ögonen med en på samma gång djärf och skrämd blick.
»Låt honom vara, Bengt,» hviskade Ester hastigt, »det
ligger något under, som vi först måste ta reda på, det
lönar ej att nu bråka med honom...»
»Jo,» svarade Bengt hårdt, »det är trots nu också,
det ser du väl på hans uttryck. Sådant få vi ej göda,
vi ska i tid ha ur honom det Falkepsternska egensinnet.
Om du ej genast ärligt svarar på mina frågor, min gunstig
herre,» fortfor Bengt, i det han vände sig till Sven och
tog honom i örat, »så skall du, så långbent du är, få smaka
några rapp af käppen; vill du det?»
»Bengt, Bengt!» ropade Ester.
»Tyst, Ester, vi få ej kela med synden — hur gjorde
Herren Jesus med växlarna i templet?... Svara, Sven, vill
du smaka käppen?»
Men Sven svarade ej; han såg blott fadern in i ögonen
med samma djärfva, skrämda blick.
Bengt reste sig upp och gick efter en käpp. Men då
Ester fick se Bengt med käppen i hand och föreställde
sig, att den skulle träffa hennes älsklings mjuka, fina kropp,
blef hon utom sig.
»Nej, du får inte!» ropade hon och grep Bengts arm,
»du får inte!»
»Ester, lugna dig!» hviskade, Bengt, i det han gjorde
lös sin arm från hennes skälfvande handgrepp, »vill du
förstöra gossen, vill du för din svaghets skull fördärfva
hans själ!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
