Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ester sade ingenting mera. Hon insåg, att Bengt icke
ville eller kanske snarare icke kunde förstå henne.
Efter den dagen blef Bengt emellertid mycket mindre
sträng och påträngande mot Sven. Den lille gossen slapp,
på ett par undantag, att vara med om bönemöten och
bibelstunder, och Bengts enskilda samtal med honom
präglades af en mera kärleksfull och mild ande än förr. Men
Bengt släppte därför icke ur sikte sitt mål: att öppna den
lille gossens ögon för syndens hemlighet och för behofvet
af frälsning. Han tog gärna till ämne för sina samtal
bibelns berättelser om människornas ondska och Guds aldrig
tröttnande förlåtande nåd, och så länge han höll sig på
berättelsens område, lyckades han fängsla Svens .intresse;
det var först då tillämpningen kom’, som uppmärksamheten
brast, och det själfulla uttrycket i hans ansikte försvann.
Slutligen, då Bengt tyckte sig ha gjort ett grundligt
och omsorgsfullt förarbete> närmade han sig den punkt,
dit haln siktat.
»Förstår du nuj, lille Sven, sedan vi så mycket talat om
synden, sedan vi hört historien om kupg David och hans
trolöshet, om den store profeten Elia, som blef så missmodig
och feg att han rent af önskade sig döden, om Judas, som
förrådde sin mästare, om Petrus, som förnekade honom,
förstår du nu att synd och svaghet icke är någonting, som
vidlåder bara en och annan människa, utan genom
syndafallet hela släktet? Förstår du således, att det vidlåder också
dig, därför att du är människa?»
Sven rynkade pannan och såg framför sig med en
undrande blick.
»Förstår du inte, att du också är full af synd och
svaghet likaväl som dessa stora Guds män?» fortfor Bengt med
otålig stämma.
»Jo-o, lite, lite förstår jag det,» svarade Sven tvekande.
»Känner du då att också ditt hjärta är syndigt?»
upprepade Bengt ifrigt.
»Ja-a,» svarade Sven, denna gång säkrare, ty lusten att
komma ifrån det här samtalet, som han icke alls
förstod och ej tyckte omk öfverväldigade honom och kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
