Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rysligt, för du har sagt att Gud är kärlek... och det tror
jag med...»
»Det tror pappa med, lille Sven,» inföll Ester hastigt,
»han menar bara, att om vi göra Gud emot, så biir Han
en ’förtärande eld’, det vill säga hans missnöje kommer att
bränna oss som eld, alldeles som du skulle känna dst, om
du varit olydig emot mig, och jag blefve ledsen på dig...»
»Nå, men är pappa olydig mot Gud då, efter som han
jämt talar om att Gud är vred?» frågade Sven ironiskt.
»Nej, min gosse,» svarade Ester allvarligt, »det är icke
därför, utan det är emedan människorna verkligen äro så
otacksamma mot Gud, som pappa måste tala om Guds
missnöje. Pappa själf älskar Gud innerligt, outsägligt, det kan
jag försäkra dig, och vill aldrig bedröfva honom.»
Sven skakade på hufvudet.
»Jag kan inte tro att pappa älskar Gud. Då man älskar,
ser man glad ut som du och jag. Pappa ser så förskräckligt
sträng ut...»
»Jo, min lille gosse, jag kan försäkra dig, att pappa af
hela sin själ älskar Gud, ja, han skulle kunna gå i döden
för sin tro, han är mycket, mycket varmare än jag. Men
ser du, Sven, tron på Gud uppenbarar sig så olika hos
olika människor.»
»Finns det mera än e n tro då?» undrade Sven med en
skeptisk skiftning i stämman.
»Finns det mer än en sol?» invände Ester leende.
»Ne-ej...»
»Ja, men tänk hur olika den ser ut, när den speglar sig
i en liten skogssjö eller i det vilda, brusande hafvet; tänk
hur många färger den då har, röd som blod, lysande som
guld, och tänk hur den kommer vågor och skyar att skifta...
Och så stilla och enformigt den lyser i den lilla undangömda
skogssjön... förstår du mig?»
»Ja, ja!» svarade Sven och nickade med ett uttryck af
belåtenhet, »gå bara på!»
»Den lilla skogssjön, där solens strålar lysa så milda
och anspråkslösa, det är jag — det är min själ, som endast
i det tysta och undangömda kan spegla Guds kärlek... Men
det stora, vilda, brusande hafvet, det är pappa; där gå höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
