Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mamma, vet du, det hände mig något märkvärdigt
i går.»
»Så-å. Hvad då?» frågade Ester med ett undrande leende.
»Jo, du skall få höra. När jag skilts från kamraterna,
gick jag ett slag ensam genom skogen, såsom jag ibland
brukar göra — min skog, min kyrka med de höga
pelarraderna. Du kan ej tro hvad där var vackert... där var
så där trolskt och hemlighetsfullt, som det kan vara i
somliga dikter, där man tycker, att hvarje ord är ett
perspektiv af underbara stämningar... Och där var så tyst
som det är, när det inte längre är tyst, därför att själfva
tystnaden talar... Solen gick ned, och när det gula skenet
föll in mellan stammarna öfver den gröna mossan, då var det
alldeles som en saga. Jag kände mig så lycklig, jag sprang på
stigen, jag tyckte att skogens djup drog och lockade mig.
Då begynte trasten sjunga — å, mamma, så han sjöng! —
jag stannade och stod orörlig och bara lyssnade... jag ville
veta hvad han sjöng om, hvad det fanns i den där
klagande lyckliga tonen... Och så tyckte jag, att han sjöng
just om det som jag sprang efter, det som finns djupt, djupt
inne i skogen, dit vi aldrig nå, och dit vi alltid längta.
Då föll jag på knä och bad Gud, att jag skulle få bli en
diktare och att jag skulle få sjunga för människorna alldeles
som trasten om det, som ingen någonsin ser, men som ändå
finnes i allas hjärtan... Och i dag har jag skrifvit något
därom, Vill du höra det?»
»Ja Visst, min älskling,» svarade Ester med tårade ögon.
SVen tog fram ett papper och läste, under det att rösten
darrade och kinderna rodnade af blyghet och sinnesrörelse:
I lifVets saga, den underbara,
som skälfvande, brusande kring oss sig rör;
i tankar, som hViska och susa och fara,
en ton som ur skogarnas djup jag hör;
en ton ur det okända, blånande fjärran,
en hviskning ifrån Sdealernas land,
en kyrkklockeklang ifrån Herran, Herran,
ett eko af sången på himmelens strand;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
